¹La femme sage bâtit sa maison, Et la femme insensée la renverse de ses propres mains.

¹Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.

²Celui qui marche dans la droiture craint l'Eternel, Mais celui qui prend des voies tortueuses le méprise.

²Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.

³Dans la bouche de l'insensé est une verge pour son orgueil, Mais les lèvres des sages les gardent.

³I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.

⁴S'il n'y a pas de boeufs, la crèche est vide; C'est à la vigueur des boeufs qu'on doit l'abondance des revenus.

⁴Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.

⁵Un témoin fidèle ne ment pas, Mais un faux témoin dit des mensonges.

⁵Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.

⁶Le moqueur cherche la sagesse et ne la trouve pas, Mais pour l'homme intelligent la science est chose facile.

⁶Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.

⁷Eloigne-toi de l'insensé; Ce n'est pas sur ses lèvres que tu aperçois la science.

⁷Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.

⁸La sagesse de l'homme prudent, c'est l'intelligence de sa voie; La folie des insensés, c'est la tromperie.

⁸Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.

⁹Les insensés se font un jeu du péché, Mais parmi les hommes droits se trouve la bienveillance.

⁹De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.

¹⁰Le coeur connaît ses propres chagrins, Et un étranger ne saurait partager sa joie.

¹⁰Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.

¹¹La maison des méchants sera détruite, Mais la tente des hommes droits fleurira.

¹¹De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.

¹²Telle voie paraît droite à un homme, Mais son issue, c'est la voie de la mort.

¹²Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.

¹³Au milieu même du rire le coeur peut être affligé, Et la joie peut finir par la détresse.

¹³Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.

¹⁴Celui dont le coeur s'égare se rassasie de ses voies, Et l'homme de bien se rassasie de ce qui est en lui.

¹⁴Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.

¹⁵L'homme simple croit tout ce qu'on dit, Mais l'homme prudent est attentif à ses pas.

¹⁵Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.

¹⁶Le sage a de la retenue et se détourne du mal, Mais l'insensé est arrogant et plein de sécurité.

¹⁶Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.

¹⁷Celui qui est prompt à la colère fait des sottises, Et l'homme plein de malice s'attire la haine.

¹⁷Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.

¹⁸Les simples ont en partage la folie, Et les hommes prudents se font de la science une couronne.

¹⁸De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.

¹⁹Les mauvais s'inclinent devant les bons, Et les méchants aux portes du juste.

¹⁹De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.

²⁰Le pauvre est odieux même à son ami, Mais les amis du riche sont nombreux.

²⁰Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.

²¹Celui qui méprise son prochain commet un péché, Mais heureux celui qui a pitié des misérables!

²¹Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.

²²Ceux qui méditent le mal ne s'égarent-ils pas? Mais ceux qui méditent le bien agissent avec bonté et fidélité.

²²De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.

²³Tout travail procure l'abondance, Mais les paroles en l'air ne mènent qu'à la disette.

²³Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.

²⁴La richesse est une couronne pour les sages; La folie des insensés est toujours de la folie.

²⁴De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.

²⁵Le témoin véridique délivre des âmes, Mais le trompeur dit des mensonges.

²⁵Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.

²⁶Celui qui craint l'Eternel possède un appui ferme, Et ses enfants ont un refuge auprès de lui.

²⁶Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.

²⁷La crainte de l'Eternel est une source de vie, Pour détourner des pièges de la mort.

²⁷I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror

²⁸Quand le peuple est nombreux, c'est la gloire d'un roi; Quand le peuple manque, c'est la ruine du prince.

²⁸Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.

²⁹Celui qui est lent à la colère a une grande intelligence, Mais celui qui est prompt à s'emporter proclame sa folie.

²⁹Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.

³⁰Un coeur calme est la vie du corps, Mais l'envie est la carie des os.

³⁰Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.

³¹Opprimer le pauvre, c'est outrager celui qui l'a fait; Mais avoir pitié de l'indigent, c'est l'honorer.

³¹Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.

³²Le méchant est renversé par sa méchanceté, Mais le juste trouve un refuge même en sa mort.

³²Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.

³³Dans un coeur intelligent repose la sagesse, Mais au milieu des insensés elle se montre à découvert.

³³I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.

³⁴La justice élève une nation, Mais le péché est la honte des peuples.

³⁴Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.

³⁵La faveur du roi est pour le serviteur prudent, Et sa colère pour celui qui fait honte.

³⁵En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.