¹La sagesse ne crie-t-elle pas? L'intelligence n'élève-t-elle pas sa voix?

¹Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.

²C'est au sommet des hauteurs près de la route, C'est à la croisée des chemins qu'elle se place;

²Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.

³A côté des portes, à l'entrée de la ville, A l'intérieur des portes, elle fait entendre ses cris:

³Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:

⁴Hommes, c'est à vous que je crie, Et ma voix s'adresse aux fils de l'homme.

⁴Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.

⁵Stupides, apprenez le discernement; Insensés, apprenez l'intelligence.

⁵Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.

⁶Ecoutez, car j'ai de grandes choses à dire, Et mes lèvres s'ouvrent pour enseigner ce qui est droit.

⁶Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.

⁷Car ma bouche proclame la vérité, Et mes lèvres ont en horreur le mensonge;

⁷Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.

⁸Toutes les paroles de ma bouche sont justes, Elles n'ont rien de faux ni de détourné;

⁸Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.

⁹Toutes sont claires pour celui qui est intelligent, Et droites pour ceux qui ont trouvé la science.

⁹De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.

¹⁰Préférez mes instructions à l'argent, Et la science à l'or le plus précieux;

¹⁰Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.

¹¹Car la sagesse vaut mieux que les perles, Elle a plus de valeur que tous les objets de prix.

¹¹Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.

¹²Moi, la sagesse, j'ai pour demeure le discernement, Et je possède la science de la réflexion.

¹²Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.

¹³La crainte de l'Eternel, c'est la haine du mal; L'arrogance et l'orgueil, la voie du mal, Et la bouche perverse, voilà ce que je hais.

¹³Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.

¹⁴Le conseil et le succès m'appartiennent; Je suis l'intelligence, la force est à moi.

¹⁴Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.

¹⁵Par moi les rois règnent, Et les princes ordonnent ce qui est juste;

¹⁵Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.

¹⁶Par moi gouvernent les chefs, Les grands, tous les juges de la terre.

¹⁶Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.

¹⁷J'aime ceux qui m'aiment, Et ceux qui me cherchent me trouvent.

¹⁷Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.

¹⁸Avec moi sont la richesse et la gloire, Les biens durables et la justice.

¹⁸Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.

¹⁹Mon fruit est meilleur que l'or, que l'or pur, Et mon produit est préférable à l'argent.

¹⁹Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.

²⁰Je marche dans le chemin de la justice, Au milieu des sentiers de la droiture,

²⁰På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,

²¹Pour donner des biens à ceux qui m'aiment, Et pour remplir leurs trésors.

²¹till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.

²²L'Eternel m'a créée la première de ses oeuvres, Avant ses oeuvres les plus anciennes.

²²HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.

²³J'ai été établie depuis l'éternité, Dès le commencement, avant l'origine de la terre.

²³Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.

²⁴Je fus enfantée quand il n'y avait point d'abîmes, Point de sources chargées d'eaux;

²⁴Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten

²⁵Avant que les montagnes soient affermies, Avant que les collines existent, je fus enfantée;

²⁵Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,

²⁶Il n'avait encore fait ni la terre, ni les campagnes, Ni le premier atome de la poussière du monde.

²⁶när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.

²⁷Lorsqu'il disposa les cieux, j'étais là; Lorsqu'il traça un cercle à la surface de l'abîme,

²⁷När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,

²⁸Lorsqu'il fixa les nuages en haut, Et que les sources de l'abîme jaillirent avec force,

²⁸när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,

²⁹Lorsqu'il donna une limite à la mer, Pour que les eaux n'en franchissent pas les bords, Lorsqu'il posa les fondements de la terre,

²⁹när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --

³⁰J'étais à l'oeuvre auprès de lui, Et je faisais tous les jours ses délices, Jouant sans cesse en sa présence,

³⁰då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;

³¹Jouant sur le globe de sa terre, Et trouvant mon bonheur parmi les fils de l'homme.

³¹jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.

³²Et maintenant, mes fils, écoutez-moi, Et heureux ceux qui observent mes voies!

³²Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.

³³Ecoutez l'instruction, pour devenir sages, Ne la rejetez pas.

³³Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.

³⁴Heureux l'homme qui m'écoute, Qui veille chaque jour à mes portes, Et qui en garde les poteaux!

³⁴Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.

³⁵Car celui qui me trouve a trouvé la vie, Et il obtient la faveur de l'Eternel.

³⁵Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.

³⁶Mais celui qui pèche contre moi nuit à son âme; Tous ceux qui me haïssent aiment la mort.

³⁶Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.