¹La sagesse a bâti sa maison, Elle a taillé ses sept colonnes.

¹Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.

²Elle a égorgé ses victimes, mêlé son vin, Et dressé sa table.

²Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord

³Elle a envoyé ses servantes, elle crie Sur le sommet des hauteurs de la ville:

³Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:

⁴Que celui qui est stupide entre ici! Elle dit à ceux qui sont dépourvus de sens:

⁴»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

⁵Venez, mangez de mon pain, Et buvez du vin que j'ai mêlé;

⁵»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.

⁶Quittez la stupidité, et vous vivrez, Et marchez dans la voie de l'intelligence!

⁶Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.

⁷Celui qui reprend le moqueur s'attire le dédain, Et celui qui corrige le méchant reçoit un outrage.

⁷(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.

⁸Ne reprends pas le moqueur, de crainte qu'il ne te haïsse; Reprends le sage, et il t'aimera.

⁸Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.

⁹Donne au sage, et il deviendra plus sage; Instruis le juste, et il augmentera son savoir.

⁹Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.

¹⁰Le commencement de la sagesse, c'est la crainte de l'Eternel; Et la science des saints, c'est l'intelligence.

¹⁰HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)

¹¹C'est par moi que tes jours se multiplieront, Et que les années de ta vie augmenteront.

¹¹Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.

¹²Si tu es sage, tu es sage pour toi; Si tu es moqueur, tu en porteras seul la peine.

¹²Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»

¹³La folie est une femme bruyante, Stupide et ne sachant rien.

¹³En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.

¹⁴Elle s'assied à l'entrée de sa maison, Sur un siège, dans les hauteurs de la ville,

¹⁴Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,

¹⁵Pour crier aux passants, Qui vont droit leur chemin:

¹⁵för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:

¹⁶Que celui qui est stupide entre ici! Elle dit à celui qui est dépourvu de sens:

¹⁶»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

¹⁷Les eaux dérobées sont douces, Et le pain du mystère est agréable!

¹⁷»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»

¹⁸Et il ne sait pas que là sont les morts, Et que ses invités sont dans les vallées du séjour des morts.

¹⁸han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ----