French 1910

Svenska 1917

Psalms

105

1Louez l'Eternel, invoquez son nom! Faites connaître parmi les peuples ses hauts faits!
1Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
2Chantez, chantez en son honneur! Parlez de toutes ses merveilles!
2Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
3Glorifiez-vous de son saint nom! Que le coeur de ceux qui cherchent l'Eternel se réjouisse!
3Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
4Ayez recours à l'Eternel et à son appui, Cherchez continuellement sa face!
4Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
5Souvenez-vous des prodiges qu'il a faits, De ses miracles et des jugements de sa bouche,
5Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
6Postérité d'Abraham, son serviteur, Enfants de Jacob, ses élus!
6I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
7L'Eternel est notre Dieu; Ses jugements s'exercent sur toute la terre.
7Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
8Il se rappelle à toujours son alliance, Ses promesses pour mille générations,
8Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
9L'alliance qu'il a traitée avec Abraham, Et le serment qu'il a fait à Isaac;
9på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
10Il l'a érigée pour Jacob en loi, Pour Israël en alliance éternelle,
10Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
11Disant: Je te donnerai le pays de Canaan Comme héritage qui vous est échu.
11han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»
12Ils étaient alors peu nombreux, Très peu nombreux, et étrangers dans le pays,
12Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
13Et ils allaient d'une nation à l'autre Et d'un royaume vers un autre peuple;
13Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
14Mais il ne permit à personne de les opprimer, Et il châtia des rois à cause d'eux:
14Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
15Ne touchez pas à mes oints, Et ne faites pas de mal à mes prophètes!
15»Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»
16Il appela sur le pays la famine, Il coupa tout moyen de subsistance.
16Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
17Il envoya devant eux un homme: Joseph fut vendu comme esclave.
17då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
18On serra ses pieds dans des liens, On le mit aux fers,
18Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
19Jusqu'au temps où arriva ce qu'il avait annoncé, Et où la parole de l'Eternel l'éprouva.
19till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
20Le roi fit ôter ses liens, Le dominateur des peuples le délivra.
20Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
21Il l'établit seigneur sur sa maison, Et gouverneur de tous ses biens,
21Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
22Afin qu'il pût à son gré enchaîner ses princes, Et qu'il enseignât la sagesse à ses anciens.
22han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
23Alors Israël vint en Egypte, Et Jacob séjourna dans le pays de Cham.
23Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
24Il rendit son peuple très fécond, Et plus puissant que ses adversaires.
24Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
25Il changea leur coeur, au point qu'ils haïrent son peuple Et qu'ils traitèrent ses serviteurs avec perfidie.
25de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
26Il envoya Moïse, son serviteur, Et Aaron, qu'il avait choisi.
26Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
27Ils accomplirent par son pouvoir des prodiges au milieu d'eux, Ils firent des miracles dans le pays de Cham.
27De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
28Il envoya des ténèbres et amena l'obscurité, Et ils ne furent pas rebelles à sa parole.
28Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
29Il changea leurs eaux en sang, Et fit périr leurs poissons.
29Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
30Le pays fourmilla de grenouilles, Jusque dans les chambres de leurs rois.
30Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
31Il dit, et parurent les mouches venimeuses, Les poux sur tout leur territoire.
31Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
32Il leur donna pour pluie de la grêle, Des flammes de feu dans leur pays.
32Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
33Il frappa leurs vignes et leurs figuiers, Et brisa les arbres de leur contrée.
33Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
34Il dit, et parurent les sauterelles, Des sauterelles sans nombre,
34Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
35Qui dévorèrent toute l'herbe du pays, Qui dévorèrent les fruits de leurs champs.
35De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
36Il frappa tous les premiers-nés dans leur pays, Toutes les prémices de leur force.
36Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
37Il fit sortir son peuple avec de l'argent et de l'or, Et nul ne chancela parmi ses tribus.
37Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
38Les Egyptiens se réjouirent de leur départ, Car la terreur qu'ils avaient d'eux les saisissait.
38Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
39Il étendit la nuée pour les couvrir, Et le feu pour éclairer la nuit.
39Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
40A leur demande, il fit venir des cailles, Et il les rassasia du pain du ciel.
40De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
41Il ouvrit le rocher, et des eaux coulèrent; Elles se répandirent comme un fleuve dans les lieux arides.
41Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
42Car il se souvint de sa parole sainte, Et d'Abraham, son serviteur.
42Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
43Il fit sortir son peuple dans l'allégresse, Ses élus au milieu des cris de joie.
43Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
44Il leur donna les terres des nations, Et ils possédèrent le fruit du travail des peuples,
44Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
45Afin qu'ils gardassent ses ordonnances, Et qu'ils observassent ses lois. Louez l'Eternel!
45för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!