¹Louez l'Eternel! Louez l'Eternel, car il est bon, Car sa miséricorde dure à toujours!

¹Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

²Qui dira les hauts faits de l'Eternel? Qui publiera toute sa louange?

²Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

³Heureux ceux qui observent la loi, Qui pratiquent la justice en tout temps!

³Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

⁴Eternel, souviens-toi de moi dans ta bienveillance pour ton peuple! Souviens-toi de moi en lui accordant ton secours,

⁴Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

⁵Afin que je voie le bonheur de tes élus, Que je me réjouisse de la joie de ton peuple, Et que je me glorifie avec ton héritage!

⁵så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

⁶Nous avons péché comme nos pères, Nous avons commis l'iniquité, nous avons fait le mal.

⁶Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

⁷Nos pères en Egypte ne furent pas attentifs à tes miracles, Ils ne se rappelèrent pas la multitude de tes grâces, Ils furent rebelles près de la mer, près de la mer Rouge.

⁷Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

⁸Mais il les sauva à cause de son nom, Pour manifester sa puissance.

⁸Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

⁹Il menaça la mer Rouge, et elle se dessécha; Et il les fit marcher à travers les abîmes comme dans un désert.

⁹Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

¹⁰Il les sauva de la main de celui qui les haïssait, Il les délivra de la main de l'ennemi.

¹⁰Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

¹¹Les eaux couvrirent leurs adversaires: Il n'en resta pas un seul.

¹¹Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

¹²Et ils crurent à ses paroles, Ils chantèrent ses louanges.

¹²Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

¹³Mais ils oublièrent bientôt ses oeuvres, Ils n'attendirent pas l'exécution de ses desseins.

¹³Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

¹⁴Ils furent saisis de convoitise dans le désert, Et ils tentèrent Dieu dans la solitude.

¹⁴De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

¹⁵Il leur accorda ce qu'ils demandaient; Puis il envoya le dépérissement dans leur corps.

¹⁵Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

¹⁶Ils se montrèrent, dans le camp, jaloux contre Moïse, Contre Aaron, le saint de l'Eternel.

¹⁶Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

¹⁷La terre s'ouvrit et engloutit Dathan, Et elle se referma sur la troupe d'Abiram;

¹⁷Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

¹⁸Le feu embrasa leur troupe, La flamme consuma les méchants.

¹⁸Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

¹⁹Ils firent un veau en Horeb, Ils se prosternèrent devant une image de fonte,

¹⁹De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

²⁰Ils échangèrent leur gloire Contre la figure d'un boeuf qui mange l'herbe.

²⁰sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

²¹Ils oublièrent Dieu, leur sauveur, Qui avait fait de grandes choses en Egypte,

²¹De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

²²Des miracles dans le pays de Cham, Des prodiges sur la mer Rouge.

²²så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

²³Et il parla de les exterminer; Mais Moïse, son élu, se tint à la brèche devant lui, Pour détourner sa fureur et l'empêcher de les détruire.

²³Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

²⁴Ils méprisèrent le pays des délices; Ils ne crurent pas à la parole de l'Eternel,

²⁴De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

²⁵Ils murmurèrent dans leurs tentes, Ils n'obéirent point à sa voix.

²⁵De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

²⁶Et il leva la main pour jurer De les faire tomber dans le désert,

²⁶Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

²⁷De faire tomber leur postérité parmi les nations, Et de les disperser au milieu des pays.

²⁷att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

²⁸Ils s'attachèrent à Baal-Peor, Et mangèrent des victimes sacrifiées aux morts.

²⁸Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

²⁹Ils irritèrent l'Eternel par leurs actions, Et une plaie fit irruption parmi eux.

²⁹De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

³⁰Phinées se leva pour intervenir, Et la plaie s'arrêta;

³⁰Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

³¹Cela lui fut imputé à justice, De génération en génération pour toujours.

³¹det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

³²Ils irritèrent l'Eternel près des eaux de Meriba; Et Moïse fut puni à cause d'eux,

³²De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

³³Car ils aigrirent son esprit, Et il s'exprima légèrement des lèvres.

³³Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

³⁴Ils ne détruisirent point les peuples Que l'Eternel leur avait ordonné de détruire.

³⁴De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

³⁵Ils se mêlèrent avec les nations, Et ils apprirent leurs oeuvres.

³⁵utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

³⁶Ils servirent leurs idoles, Qui furent pour eux un piège;

³⁶De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

³⁷Ils sacrifièrent leurs fils Et leurs filles aux idoles,

³⁷Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

³⁸Ils répandirent le sang innocent, Le sang de leurs fils et de leurs filles, Qu'ils sacrifièrent aux idoles de Canaan, Et le pays fut profané par des meurtres.

³⁸Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

³⁹Ils se souillèrent par leurs oeuvres, Ils se prostituèrent par leurs actions.

³⁹Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

⁴⁰La colère de l'Eternel s'enflamma contre son peuple, Et il prit en horreur son héritage.

⁴⁰Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

⁴¹Il les livra entre les mains des nations; Ceux qui les haïssaient dominèrent sur eux;

⁴¹Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

⁴²Leurs ennemis les opprimèrent, Et ils furent humiliés sous leur puissance.

⁴²Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

⁴³Plusieurs fois il les délivra; Mais ils se montrèrent rebelles dans leurs desseins, Et ils devinrent malheureux par leur iniquité.

⁴³Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

⁴⁴Il vit leur détresse, Lorsqu'il entendit leurs supplications.

⁴⁴Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

⁴⁵Il se souvint en leur faveur de son alliance;

⁴⁵Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

⁴⁶Il eut pitié selon sa grande bonté, Et il excita pour eux la compassion De tous ceux qui les retenaient captifs.

⁴⁶Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

⁴⁷Sauve-nous, Eternel, notre Dieu! Et rassemble-nous du milieu des nations, Afin que nous célébrions ton saint nom, Et que nous mettions notre gloire à te louer!

⁴⁷Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----

⁴⁸Béni soit l'Eternel, le Dieu d'Israël, d'éternité en éternité! Et que tout le peuple dise: Amen! Louez l'Eternel!

⁴⁸Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!» Femte boken