¹Au chef des chantres. Psaume de David. Cantique. Avec confiance, ô Dieu! on te louera dans Sion, Et l'on accomplira les voeux qu'on t'a faits.

¹För sångmästaren; en psalm; en sång av David.

²O toi, qui écoutes la prière! Tous les hommes viendront à toi.

²Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.

³Les iniquités m'accablent: Tu pardonneras nos transgressions.

³Du som hör bön, till dig kommer allt kött.

⁴Heureux celui que tu choisis et que tu admets en ta présence, Pour qu'il habite dans tes parvis! Nous nous rassasierons du bonheur de ta maison, De la sainteté de ton temple.

⁴Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.

⁵Dans ta bonté, tu nous exauces par des prodiges, Dieu de notre salut, Espoir de toutes les extrémités lointaines de la terre et de la mer!

⁵Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

⁶Il affermit les montagnes par sa force, Il est ceint de puissance;

⁶Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;

⁷Il apaise le mugissement des mers, le mugissement de leurs flots, Et le tumulte des peuples.

⁷du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;

⁸Ceux qui habitent aux extrémités du monde s'effraient de tes prodiges; Tu remplis d'allégresse l'orient et l'occident.

⁸du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.

⁹Tu visites la terre et tu lui donnes l'abondance, Tu la combles de richesses; Le ruisseau de Dieu est plein d'eau; Tu prépares le blé, quand tu la fertilises ainsi.

⁹De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.

¹⁰En arrosant ses sillons, en aplanissant ses mottes, Tu la détrempes par des pluies, tu bénis son germe.

¹⁰Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.

¹¹Tu couronnes l'année de tes biens, Et tes pas versent l'abondance;

¹¹Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.

¹²Les plaines du désert sont abreuvées, Et les collines sont ceintes d'allégresse;

¹²Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.

¹³Les pâturages se couvrent de brebis, Et les vallées se revêtent de froment. Les cris de joie et les chants retentissent.

¹³Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.

¹⁴Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.