¹Au chef des chantres. De David. Psaume. Cantique. Dieu se lève, ses ennemis se dispersent, Et ses adversaires fuient devant sa face.

¹För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.

²Comme la fumée se dissipe, tu les dissipes; Comme la cire se fond au feu, Les méchants disparaissent devant Dieu.

²Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.

³Mais les justes se réjouissent, ils triomphent devant Dieu, Ils ont des transports d'allégresse.

³Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.

⁴Chantez à Dieu, célébrez son nom! Frayez le chemin à celui qui s'avance à travers les plaines! L'Eternel est son nom: réjouissez-vous devant lui!

⁴Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.

⁵Le père des orphelins, le défenseur des veuves, C'est Dieu dans sa demeure sainte.

⁵Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;

⁶Dieu donne une famille à ceux qui étaient abandonnés, Il délivre les captifs et les rend heureux; Les rebelles seuls habitent des lieux arides.

⁶de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,

⁷O Dieu! quand tu sortis à la tête de ton peuple, Quand tu marchais dans le désert, -Pause.

⁷en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.

⁸La terre trembla, les cieux se fondirent devant Dieu, Le Sinaï s'ébranla devant Dieu, le Dieu d'Israël.

⁸Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela,

⁹Tu fis tomber une pluie bienfaisante, ô Dieu! Tu fortifias ton héritage épuisé.

⁹då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.

¹⁰Ton peuple établit sa demeure dans le pays Que par ta bonté, ô Dieu! tu avais préparé pour les malheureux.

¹⁰Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.

¹¹Le Seigneur dit une parole, Et les messagères de bonnes nouvelles sont une grande armée: -

¹¹Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.

¹²Les rois des armées fuient, fuient, Et celle qui reste à la maison partage le butin.

¹²Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

¹³Tandis que vous reposez au milieu des étables, Les ailes de la colombe sont couvertes d'argent, Et son plumage est d'un jaune d'or. -

¹³»Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.

¹⁴Lorsque le Tout-Puissant dispersa les rois dans le pays, La terre devint blanche comme la neige du Tsalmon.

¹⁴Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.

¹⁵Montagnes de Dieu, montagnes de Basan, Montagnes aux cimes nombreuses, montagnes de Basan,

¹⁵När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»

¹⁶Pourquoi, montagnes aux cimes nombreuses, avez-vous de l'envie Contre la montagne que Dieu a voulue pour résidence? L'Eternel n'en fera pas moins sa demeure à perpétuité.

¹⁶Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.

¹⁷Les chars de l'Eternel se comptent par vingt mille, Par milliers et par milliers; Le Seigneur est au milieu d'eux, le Sinaï est dans le sanctuaire.

¹⁷Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?

¹⁸Tu es monté dans les hauteurs, tu as emmené des captifs, Tu as pris en don des hommes; Les rebelles habiteront aussi près de l'Eternel Dieu.

¹⁸Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.

¹⁹Béni soit le Seigneur chaque jour! Quand on nous accable, Dieu nous délivre. -Pause.

¹⁹Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.

²⁰Dieu est pour nous le Dieu des délivrances, Et l'Eternel, le Seigneur, peut nous garantir de la mort.

²⁰Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. Sela.

²¹Oui, Dieu brisera la tête de ses ennemis, Le sommet de la tête de ceux qui vivent dans le péché.

²¹Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.

²²Le Seigneur dit: Je les ramènerai de Basan, Je les ramènerai du fond de la mer,

²²Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.

²³Afin que tu plonges ton pied dans le sang, Et que la langue de tes chiens ait sa part des ennemis.

²³Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,

²⁴Ils voient ta marche, ô Dieu! La marche de mon Dieu, de mon roi, dans le sanctuaire.

²⁴så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.»

²⁵En tête vont les chanteurs, puis ceux qui jouent des instruments, Au milieu de jeunes filles battant du tambourin.

²⁵Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.

²⁶Bénissez Dieu dans les assemblées, Bénissez le Seigneur, descendants d'Israël!

²⁶Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.

²⁷Là sont Benjamin, le plus jeune, qui domine sur eux, Les chefs de Juda et leur troupe, Les chefs de Zabulon, les chefs de Nephthali.

²⁷Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.

²⁸Ton Dieu ordonne que tu sois puissant; Affermis, ô Dieu, ce que tu as fait pour nous!

²⁸Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.

²⁹De ton temple tu règnes sur Jérusalem; Les rois t'apporteront des présents.

²⁹Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.

³⁰Epouvante l'animal des roseaux, La troupe des taureaux avec les veaux des peuples, Qui se prosternent avec des pièces d'argent! Disperse les peuples qui prennent plaisir à combattre!

³⁰I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.

³¹Des grands viennent de l'Egypte; L'Ethiopie accourt, les mains tendues vers Dieu.

³¹Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.

³²Royaumes de la terre, chantez à Dieu, Célébrez le Seigneur! -Pause.

³²De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.

³³Chantez à celui qui s'avance dans les cieux, les cieux éternels! Voici, il fait entendre sa voix, sa voix puissante.

³³I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, Sela,

³⁴Rendez gloire à Dieu! Sa majesté est sur Israël, et sa force dans les cieux.

³⁴honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.

³⁵De ton sanctuaire, ô Dieu! tu es redoutable. Le Dieu d'Israël donne à son peuple la force et la puissance. Béni soit Dieu!

³⁵Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna.

³⁶Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!