¹ויען צפר הנעמתי ויאמר׃

¹Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

²לכן שעפי ישיבוני ובעבור חושי בי׃

²På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

³מוסר כלמתי אשמע ורוח מבינתי יענני׃

³Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

⁴הזאת ידעת מני עד מני שים אדם עלי ארץ׃

⁴Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:

⁵כי רננת רשעים מקרוב ושמחת חנף עדי רגע׃

⁵att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?

⁶אם יעלה לשמים שיאו וראשו לעב יגיע׃

⁶Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,

⁷כגללו לנצח יאבד ראיו יאמרו איו׃

⁷Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

⁸כחלום יעוף ולא ימצאוהו וידד כחזיון לילה׃

⁸Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.

⁹עין שזפתו ולא תוסיף ולא עוד תשורנו מקומו׃

⁹Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

¹⁰בניו ירצו דלים וידיו תשבנה אונו׃

¹⁰Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.

¹¹עצמותיו מלאו עלומו ועמו על עפר תשכב׃

¹¹Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

¹²אם תמתיק בפיו רעה יכחידנה תחת לשונו׃

¹²Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

¹³יחמל עליה ולא יעזבנה וימנענה בתוך חכו׃

¹³är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

¹⁴לחמו במעיו נהפך מרורת פתנים בקרבו׃

¹⁴så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

¹⁵חיל בלע ויקאנו מבטנו יורשנו אל׃

¹⁵Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

¹⁶ראש פתנים יינק תהרגהו לשון אפעה׃

¹⁶Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

¹⁷אל ירא בפלגות נהרי נחלי דבש וחמאה׃

¹⁷Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

¹⁸משיב יגע ולא יבלע כחיל תמורתו ולא יעלס׃

¹⁸Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

¹⁹כי רצץ עזב דלים בית גזל ולא יבנהו׃

¹⁹Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

²⁰כי לא ידע שלו בבטנו בחמודו לא ימלט׃

²⁰Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.

²¹אין שריד לאכלו על כן לא יחיל טובו׃

²¹Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

²²במלאות שפקו יצר לו כל יד עמל תבואנו׃

²²Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

²³יהי למלא בטנו ישלח בו חרון אפו וימטר עלימו בלחומו׃

²³Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

²⁴יברח מנשק ברזל תחלפהו קשת נחושה׃

²⁴Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.

²⁵שלף ויצא מגוה וברק ממררתו יהלך עליו אמים׃

²⁵När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.

²⁶כל חשך טמון לצפוניו תאכלהו אש לא נפח ירע שריד באהלו׃

²⁶Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.

²⁷יגלו שמים עונו וארץ מתקוממה לו׃

²⁷Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.

²⁸יגל יבול ביתו נגרות ביום אפו׃

²⁸Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.

²⁹זה חלק אדם רשע מאלהים ונחלת אמרו מאל׃

²⁹Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.