¹מדוע משדי לא נצפנו עתים וידעו לא חזו ימיו׃

¹Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?

²גבלות ישיגו עדר גזלו וירעו׃

²Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;

³חמור יתומים ינהגו יחבלו שור אלמנה׃

³de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.

⁴יטו אביונים מדרך יחד חבאו עניי ארץ׃

⁴Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.

⁵הן פראים במדבר יצאו בפעלם משחרי לטרף ערבה לו לחם לנערים׃

⁵Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.

⁶בשדה בלילו יקצירו וכרם רשע ילקשו׃

⁶På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.

⁷ערום ילינו מבלי לבוש ואין כסות בקרה׃

⁷Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.

⁸מזרם הרים ירטבו ומבלי מחסה חבקו צור׃

⁸Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.

⁹יגזלו משד יתום ועל עני יחבלו׃

⁹Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.

¹⁰ערום הלכו בלי לבוש ורעבים נשאו עמר׃

¹⁰Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.

¹¹בין שורתם יצהירו יקבים דרכו ויצמאו׃

¹¹Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.

¹²מעיר מתים ינאקו ונפש חללים תשוע ואלוה לא ישים תפלה׃

¹²Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.

¹³המה היו במרדי אור לא הכירו דרכיו ולא ישבו בנתיבתיו׃

¹³Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.

¹⁴לאור יקום רוצח יקטל עני ואביון ובלילה יהי כגנב׃

¹⁴Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.

¹⁵ועין נאף שמרה נשף לאמר לא תשורני עין וסתר פנים ישים׃

¹⁵Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.

¹⁶חתר בחשך בתים יומם חתמו למו לא ידעו אור׃

¹⁶När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.

¹⁷כי יחדו בקר למו צלמות כי יכיר בלהות צלמות׃

¹⁷Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.

¹⁸קל הוא על פני מים תקלל חלקתם בארץ לא יפנה דרך כרמים׃

¹⁸»Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.

¹⁹ציה גם חם יגזלו מימי שלג שאול חטאו׃

¹⁹Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat.

²⁰ישכחהו רחם מתקו רמה עוד לא יזכר ותשבר כעץ עולה׃

²⁰Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.

²¹רעה עקרה לא תלד ואלמנה לא ייטיב׃

²¹Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»

²²ומשך אבירים בכחו יקום ולא יאמין בחיין׃

²²Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;

²³יתן לו לבטח וישען ועיניהו על דרכיהם׃

²³han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.

²⁴רומו מעט ואיננו והמכו ככל יקפצון וכראש שבלת ימלו׃

²⁴När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.

²⁵ואם לא אפו מי יכזיבני וישם לאל מלתי׃

²⁵Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?