¹כי יש לכסף מוצא ומקום לזהב יזקו׃

¹Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;

²ברזל מעפר יקח ואבן יצוק נחושה׃

²järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.

³קץ שם לחשך ולכל תכלית הוא חוקר אבן אפל וצלמות׃

³Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,

⁴פרץ נחל מעם גר הנשכחים מני רגל דלו מאנוש נעו׃

⁴Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.

⁵ארץ ממנה יצא לחם ותחתיה נהפך כמו אש׃

⁵Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.

⁶מקום ספיר אבניה ועפרת זהב לו׃

⁶Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.

⁷נתיב לא ידעו עיט ולא שזפתו עין איה׃

⁷Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;

⁸לא הדריכהו בני שחץ לא עדה עליו שחל׃

⁸den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.

⁹בחלמיש שלח ידו הפך משרש הרים׃

⁹Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.

¹⁰בצורות יארים בקע וכל יקר ראתה עינו׃

¹⁰In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.

¹¹מבכי נהרות חבש ותעלמה יצא אור׃

¹¹Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.

¹²והחכמה מאין תמצא ואי זה מקום בינה׃

¹²Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?

¹³לא ידע אנוש ערכה ולא תמצא בארץ החיים׃

¹³Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.

¹⁴תהום אמר לא בי היא וים אמר אין עמדי׃

¹⁴Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»

¹⁵לא יתן סגור תחתיה ולא ישקל כסף מחירה׃

¹⁵Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.

¹⁶לא תסלה בכתם אופיר בשהם יקר וספיר׃

¹⁶Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.

¹⁷לא יערכנה זהב וזכוכית ותמורתה כלי פז׃

¹⁷Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.

¹⁸ראמות וגביש לא יזכר ומשך חכמה מפנינים׃

¹⁸Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.

¹⁹לא יערכנה פטדת כוש בכתם טהור לא תסלה׃

¹⁹Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.

²⁰והחכמה מאין תבוא ואי זה מקום בינה׃

²⁰Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?

²¹ונעלמה מעיני כל חי ומעוף השמים נסתרה׃

²¹Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;

²²אבדון ומות אמרו באזנינו שמענו שמעה׃

²²avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»

²³אלהים הבין דרכה והוא ידע את מקומה׃

²³Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.

²⁴כי הוא לקצות הארץ יביט תחת כל השמים יראה׃

²⁴Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.

²⁵לעשות לרוח משקל ומים תכן במדה׃

²⁵När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,

²⁶בעשתו למטר חק ודרך לחזיז קלות׃

²⁶när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,

²⁷אז ראה ויספרה הכינה וגם חקרה׃

²⁷då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.

²⁸ויאמר לאדם הן יראת אדני היא חכמה וסור מרע בינה׃

²⁸Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»