¹ויסף איוב שאת משלו ויאמר׃

¹Åter hov Job upp sin röst och kvad:

²מי יתנני כירחי קדם כימי אלוה ישמרני׃

²Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,

³בהלו נרו עלי ראשי לאורו אלך חשך׃

³då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!

⁴כאשר הייתי בימי חרפי בסוד אלוה עלי אהלי׃

⁴Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,

⁵בעוד שדי עמדי סביבותי נערי׃

⁵då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,

⁶ברחץ הליכי בחמה וצור יצוק עמדי פלגי שמן׃

⁶då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!

⁷בצאתי שער עלי קרת ברחוב אכין מושבי׃

⁷När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,

⁸ראוני נערים ונחבאו וישישים קמו עמדו׃

⁸då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.

⁹שרים עצרו במלים וכף ישימו לפיהם׃

⁹Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;

¹⁰קול נגידים נחבאו ולשונם לחכם דבקה׃

¹⁰furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.

¹¹כי אזן שמעה ותאשרני ועין ראתה ותעידני׃

¹¹Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;

¹²כי אמלט עני משוע ויתום ולא עזר לו׃

¹²ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.

¹³ברכת אבד עלי תבא ולב אלמנה ארנן׃

¹³Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.

¹⁴צדק לבשתי וילבשני כמעיל וצניף משפטי׃

¹⁴I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.

¹⁵עינים הייתי לעור ורגלים לפסח אני׃

¹⁵Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.

¹⁶אב אנכי לאביונים ורב לא ידעתי אחקרהו׃

¹⁶Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.

¹⁷ואשברה מתלעות עול ומשניו אשליך טרף׃

¹⁷Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.

¹⁸ואמר עם קני אגוע וכחול ארבה ימים׃

¹⁸Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.

¹⁹שרשי פתוח אלי מים וטל ילין בקצירי׃

¹⁹Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.

²⁰כבודי חדש עמדי וקשתי בידי תחליף׃

²⁰Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»

²¹לי שמעו ויחלו וידמו למו עצתי׃

²¹Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.

²²אחרי דברי לא ישנו ועלימו תטף מלתי׃

²²Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.

²³ויחלו כמטר לי ופיהם פערו למלקוש׃

²³De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.

²⁴אשחק אלהם לא יאמינו ואור פני לא יפילון׃

²⁴När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.

²⁵אבחר דרכם ואשב ראש ואשכון כמלך בגדוד כאשר אבלים ינחם׃

²⁵Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.