1ועתה שחקו עלי צעירים ממני לימים אשר מאסתי אבותם לשית עם כלבי צאני׃
1Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.
2גם כח ידיהם למה לי עלימו אבד כלח׃
2Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?
3בחסר ובכפן גלמוד הערקים ציה אמש שואה ומשאה׃
3Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
4הקטפים מלוח עלי שיח ושרש רתמים לחמם׃
4Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.
5מן גו יגרשו יריעו עלימו כגנב׃
5Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.
6בערוץ נחלים לשכן חרי עפר וכפים׃
6I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
7בין שיחים ינהקו תחת חרול יספחו׃
7Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
8בני נבל גם בני בלי שם נכאו מן הארץ׃
8en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
9ועתה נגינתם הייתי ואהי להם למלה׃
9Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;
10תעבוני רחקו מני ומפני לא חשכו רק׃
10med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.
11כי יתרו פתח ויענני ורסן מפני שלחו׃
11Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.
12על ימין פרחח יקומו רגלי שלחו ויסלו עלי ארחות אידם׃
12Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.
13נתסו נתיבתי להותי יעילו לא עזר למו׃
13Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.
14כפרץ רחב יאתיו תחת שאה התגלגלו׃
14Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.
15ההפך עלי בלהות תרדף כרוח נדבתי וכעב עברה ישעתי׃
15Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
16ועתה עלי תשתפך נפשי יאחזוני ימי עני׃
16Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
17לילה עצמי נקר מעלי וערקי לא ישכבון׃
17Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
18ברב כח יתחפש לבושי כפי כתנתי יאזרני׃
18Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.
19הרני לחמר ואתמשל כעפר ואפר׃
19I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
20אשוע אליך ולא תענני עמדתי ותתבנן בי׃
20Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
21תהפך לאכזר לי בעצם ידך תשטמני׃
21Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
22תשאני אל רוח תרכיבני ותמגגני תשוה׃
22Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
23כי ידעתי מות תשיבני ובית מועד לכל חי׃
23Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
24אך לא בעי ישלח יד אם בפידו להן שוע׃
24Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?
25אם לא בכיתי לקשה יום עגמה נפשי לאביון׃
25Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?
26כי טוב קויתי ויבא רע ואיחלה לאור ויבא אפל׃
26Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
27מעי רתחו ולא דמו קדמני ימי עני׃
27Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.
28קדר הלכתי בלא חמה קמתי בקהל אשוע׃
28Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.
29אח הייתי לתנים ורע לבנות יענה׃
29En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.
30עורי שחר מעלי ועצמי חרה מני חרב׃
30Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.
31ויהי לאבל כנרי ועגבי לקול בכים׃
31I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.