1וישבתו שלשת האנשים האלה מענות את איוב כי הוא צדיק בעיניו׃
1De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2ויחר אף אליהוא בן ברכאל הבוזי ממשפחת רם באיוב חרה אפו על צדקו נפשו מאלהים׃
2Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3ובשלשת רעיו חרה אפו על אשר לא מצאו מענה וירשיעו את איוב׃
3och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
4ואליהו חכה את איוב בדברים כי זקנים המה ממנו לימים׃
4Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5וירא אליהוא כי אין מענה בפי שלשת האנשים ויחר אפו׃
5Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6ויען אליהוא בן ברכאל הבוזי ויאמר צעיר אני לימים ואתם ישישים על כן זחלתי ואירא מחות דעי אתכם׃
6Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7אמרתי ימים ידברו ורב שנים ידיעו חכמה׃
7Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
8אכן רוח היא באנוש ונשמת שדי תבינם׃
8Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9לא רבים יחכמו וזקנים יבינו משפט׃
9Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10לכן אמרתי שמעה לי אחוה דעי אף אני׃
10Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11הן הוחלתי לדבריכם אזין עד תבונתיכם עד תחקרון מלין׃
11Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12ועדיכם אתבונן והנה אין לאיוב מוכיח עונה אמריו מכם׃
12Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13פן תאמרו מצאנו חכמה אל ידפנו לא איש׃
13Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
14ולא ערך אלי מלין ובאמריכם לא אשיבנו׃
14Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15חתו לא ענו עוד העתיקו מהם מלים׃
15Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16והוחלתי כי לא ידברו כי עמדו לא ענו עוד׃
16Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17אענה אף אני חלקי אחוה דעי אף אני׃
17Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18כי מלתי מלים הציקתני רוח בטני׃
18Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19הנה בטני כיין לא יפתח כאבות חדשים יבקע׃
19Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20אדברה וירוח לי אפתח שפתי ואענה׃
20Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21אל נא אשא פני איש ואל אדם לא אכנה׃
21Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22כי לא ידעתי אכנה כמעט ישאני עשני׃
22Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!