¹ויען אליהוא ויאמר׃

¹Och Elihu tog till orda och sade:

²שמעו חכמים מלי וידעים האזינו לי׃

²Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.

³כי אזן מלין תבחן וחך יטעם לאכל׃

³Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.

⁴משפט נבחרה לנו נדעה בינינו מה טוב׃

⁴Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.

⁵כי אמר איוב צדקתי ואל הסיר משפטי׃

⁵Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.

⁶על משפטי אכזב אנוש חצי בלי פשע׃

⁶Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»

⁷מי גבר כאיוב ישתה לעג כמים׃

⁷Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,

⁸וארח לחברה עם פעלי און וללכת עם אנשי רשע׃

⁸han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.

⁹כי אמר לא יסכן גבר ברצתו עם אלהים׃

⁹Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»

¹⁰לכן אנשי לבב שמעו לי חללה לאל מרשע ושדי מעול׃

¹⁰Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!

¹¹כי פעל אדם ישלם לו וכארח איש ימצאנו׃

¹¹Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.

¹²אף אמנם אל לא ירשיע ושדי לא יעות משפט׃

¹²Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.

¹³מי פקד עליו ארצה ומי שם תבל כלה׃

¹³Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?

¹⁴אם ישים אליו לבו רוחו ונשמתו אליו יאסף׃

¹⁴Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,

¹⁵יגוע כל בשר יחד ואדם על עפר ישוב׃

¹⁵då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.

¹⁶ואם בינה שמעה זאת האזינה לקול מלי׃

¹⁶Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.

¹⁷האף שונא משפט יחבוש ואם צדיק כביר תרשיע׃

¹⁷Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?

¹⁸האמר למלך בליעל רשע אל נדיבים׃

¹⁸Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?

¹⁹אשר לא נשא פני שרים ולא נכר שוע לפני דל כי מעשה ידיו כלם׃

¹⁹Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.

²⁰רגע ימתו וחצות לילה יגעשו עם ויעברו ויסירו אביר לא ביד׃

²⁰I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.

²¹כי עיניו על דרכי איש וכל צעדיו יראה׃

²¹Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.

²²אין חשך ואין צלמות להסתר שם פעלי און׃

²²Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.

²³כי לא על איש ישים עוד להלך אל אל במשפט׃

²³Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.

²⁴ירע כבירים לא חקר ויעמד אחרים תחתם׃

²⁴Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.

²⁵לכן יכיר מעבדיהם והפך לילה וידכאו׃

²⁵Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.

²⁶תחת רשעים ספקם במקום ראים׃

²⁶Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,

²⁷אשר על כן סרו מאחריו וכל דרכיו לא השכילו׃

²⁷eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.

²⁸להביא עליו צעקת דל וצעקת עניים ישמע׃

²⁸De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.

²⁹והוא ישקט ומי ירשע ויסתר פנים ומי ישורנו ועל גוי ועל אדם יחד׃

²⁹Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,

³⁰ממלך אדם חנף ממקשי עם׃

³⁰när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?

³¹כי אל אל האמר נשאתי לא אחבל׃

³¹Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.

³²בלעדי אחזה אתה הרני אם עול פעלתי לא אסיף׃

³²Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»

³³המעמך ישלמנה כי מאסת כי אתה תבחר ולא אני ומה ידעת דבר׃

³³Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.

³⁴אנשי לבב יאמרו לי וגבר חכם שמע לי׃

³⁴Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:

³⁵איוב לא בדעת ידבר ודבריו לא בהשכיל׃

³⁵»Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»

³⁶אבי יבחן איוב עד נצח על תשבת באנשי און׃

³⁶Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.

³⁷כי יסיף על חטאתו פשע בינינו יספוק וירב אמריו לאל׃

³⁷Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.