¹ויען אליהו ויאמר׃

¹Och Elihu tog till orda och sade:

²הזאת חשבת למשפט אמרת צדקי מאל׃

²Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud,

³כי תאמר מה יסכן לך מה אעיל מחטאתי׃

³du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd?

⁴אני אשיבך מלין ואת רעיך עמך׃

⁴Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig.

⁵הבט שמים וראה ושור שחקים גבהו ממך׃

⁵Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig.

⁶אם חטאת מה תפעל בו ורבו פשעיך מה תעשה לו׃

⁶Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?

⁷אם צדקת מה תתן לו או מה מידך יקח׃

⁷Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand?

⁸לאיש כמוך רשעך ולבן אדם צדקתך׃

⁸Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet.

⁹מרב עשוקים יזעיקו ישועו מזרוע רבים׃

⁹Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;

¹⁰ולא אמר איה אלוה עשי נתן זמרות בלילה׃

¹⁰men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,

¹¹מלפנו מבהמות ארץ ומעוף השמים יחכמנו׃

¹¹han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?»

¹²שם יצעקו ולא יענה מפני גאון רעים׃

¹²Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod.

¹³אך שוא לא ישמע אל ושדי לא ישורנה׃

¹³Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;

¹⁴אף כי תאמר לא תשורנו דין לפניו ותחולל לו׃

¹⁴allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.

¹⁵ועתה כי אין פקד אפו ולא ידע בפש מאד׃

¹⁵Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod?

¹⁶ואיוב הבל יפצה פיהו בבלי דעת מלין יכבר׃

¹⁶Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.