1אף לזאת יחרד לבי ויתר ממקומו׃
1Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2שמעו שמוע ברגז קלו והגה מפיו יצא׃
2Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3תחת כל השמים ישרהו ואורו על כנפות הארץ׃
3Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4אחריו ישאג קול ירעם בקול גאונו ולא יעקבם כי ישמע קולו׃
4Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5ירעם אל בקולו נפלאות עשה גדלות ולא נדע׃
5Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6כי לשלג יאמר הוא ארץ וגשם מטר וגשם מטרות עזו׃
6Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7ביד כל אדם יחתום לדעת כל אנשי מעשהו׃
7Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8ותבא חיה במו ארב ובמעונתיה תשכן׃
8Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9מן החדר תבוא סופה וממזרים קרה׃
9Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10מנשמת אל יתן קרח ורחב מים במוצק׃
10med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
11אף ברי יטריח עב יפיץ ענן אורו׃
11Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12והוא מסבות מתהפך בתחבולתו לפעלם כל אשר יצום על פני תבל ארצה׃
12De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
13אם לשבט אם לארצו אם לחסד ימצאהו׃
13Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
14האזינה זאת איוב עמד והתבונן נפלאות אל׃
14Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
15התדע בשום אלוה עליהם והופיע אור עננו׃
15Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
16התדע על מפלשי עב מפלאות תמים דעים׃
16Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
17אשר בגדיך חמים בהשקט ארץ מדרום׃
17Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
18תרקיע עמו לשחקים חזקים כראי מוצק׃
18Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
19הודיענו מה נאמר לו לא נערך מפני חשך׃
19Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
20היספר לו כי אדבר אם אמר איש כי יבלע׃
20Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
21ועתה לא ראו אור בהיר הוא בשחקים ורוח עברה ותטהרם׃
21Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
22מצפון זהב יאתה על אלוה נורא הוד׃
22I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
23שדי לא מצאנהו שגיא כח ומשפט ורב צדקה לא יענה׃
23den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
24לכן יראוהו אנשים לא יראה כל חכמי לב׃
24Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.