1קרא נא היש עונך ואל מי מקדשים תפנה׃
1Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
2כי לאויל יהרג כעש ופתה תמית קנאה׃
2Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
3אני ראיתי אויל משריש ואקוב נוהו פתאם׃
3Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
4ירחקו בניו מישע וידכאו בשער ואין מציל׃
4Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
5אשר קצירו רעב יאכל ואל מצנים יקחהו ושאף צמים חילם׃
5Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
6כי לא יצא מעפר און ומאדמה לא יצמח עמל׃
6Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
7כי אדם לעמל יולד ובני רשף יגביהו עוף׃
7nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
8אולם אני אדרש אל אל ואל אלהים אשים דברתי׃
8Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
9עשה גדלות ואין חקר נפלאות עד אין מספר׃
9åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
10הנתן מטר על פני ארץ ושלח מים על פני חוצות׃
10åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
11לשום שפלים למרום וקדרים שגבו ישע׃
11när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
12מפר מחשבות ערומים ולא תעשינה ידיהם תושיה׃
12Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
13לכד חכמים בערמם ועצת נפתלים נמהרה׃
13han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
14יומם יפגשו חשך וכלילה ימששו בצהרים׃
14mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15וישע מחרב מפיהם ומיד חזק אביון׃
15Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
16ותהי לדל תקוה ועלתה קפצה פיה׃
16Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
17הנה אשרי אנוש יוכחנו אלוה ומוסר שדי אל תמאס׃
17Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18כי הוא יכאיב ויחבש ימחץ וידו תרפינה׃
18Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
19בשש צרות יצילך ובשבע לא יגע בך רע׃
19Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
20ברעב פדך ממות ובמלחמה מידי חרב׃
20I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
21בשוט לשון תחבא ולא תירא משד כי יבוא׃
21När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
22לשד ולכפן תשחק ומחית הארץ אל תירא׃
22Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
23כי עם אבני השדה בריתך וחית השדה השלמה לך׃
23ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
24וידעת כי שלום אהלך ופקדת נוך ולא תחטא׃
24Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
25וידעת כי רב זרעך וצאצאיך כעשב הארץ׃
25Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
26תבוא בכלח אלי קבר כעלות גדיש בעתו׃
26I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
27הנה זאת חקרנוה כן היא שמענה ואתה דע לך׃
27Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.