1בני לחכמתי הקשיבה לתבונתי הט אזנך׃
1Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2לשמר מזמות ודעת שפתיך ינצרו׃
2så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3כי נפת תטפנה שפתי זרה וחלק משמן חכה׃
3Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4ואחריתה מרה כלענה חדה כחרב פיות׃
4Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
5רגליה ירדות מות שאול צעדיה יתמכו׃
5Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.
6ארח חיים פן תפלס נעו מעגלתיה לא תדע׃
6Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7ועתה בנים שמעו לי ואל תסורו מאמרי פי׃
7Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8הרחק מעליה דרכך ואל תקרב אל פתח ביתה׃
8Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9פן תתן לאחרים הודך ושנתיך לאכזרי׃
9Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10פן ישבעו זרים כחך ועצביך בבית נכרי׃
10må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11ונהמת באחריתך בכלות בשרך ושארך׃
11så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12ואמרת איך שנאתי מוסר ותוכחת נאץ לבי׃
12och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13ולא שמעתי בקול מורי ולמלמדי לא הטיתי אזני׃
13Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14כמעט הייתי בכל רע בתוך קהל ועדה׃
14Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15שתה מים מבורך ונזלים מתוך בארך׃
15Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16יפוצו מעינתיך חוצה ברחבות פלגי מים׃
16Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17יהיו לך לבדך ואין לזרים אתך׃
17Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18יהי מקורך ברוך ושמח מאשת נעורך׃
18Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19אילת אהבים ויעלת חן דדיה ירוך בכל עת באהבתה תשגה תמיד׃
19hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20ולמה תשגה בני בזרה ותחבק חק נכריה׃
20Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21כי נכח עיני יהוה דרכי איש וכל מעגלתיו מפלס׃
21Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22עוונותיו ילכדנו את הרשע ובחבלי חטאתו יתמך׃
22Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23הוא ימות באין מוסר וברב אולתו ישגה׃
23Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.