1בני שמר אמרי ומצותי תצפן אתך׃
1Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2שמר מצותי וחיה ותורתי כאישון עיניך׃
2Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3קשרם על אצבעתיך כתבם על לוח לבך׃
3Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4אמר לחכמה אחתי את ומדע לבינה תקרא׃
4Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
5לשמרך מאשה זרה מנכריה אמריה החליקה׃
5så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6כי בחלון ביתי בעד אשנבי נשקפתי׃
6Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7וארא בפתאים אבינה בבנים נער חסר לב׃
7då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8עבר בשוק אצל פנה ודרך ביתה יצעד׃
8Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9בנשף בערב יום באישון לילה ואפלה׃
9skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10והנה אשה לקראתו שית זונה ונצרת לב׃
10Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11המיה היא וסררת בביתה לא ישכנו רגליה׃
11Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12פעם בחוץ פעם ברחבות ואצל כל פנה תארב׃
12Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13והחזיקה בו ונשקה לו העזה פניה ותאמר לו׃
13Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14זבחי שלמים עלי היום שלמתי נדרי׃
14»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15על כן יצאתי לקראתך לשחר פניך ואמצאך׃
15Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16מרבדים רבדתי ערשי חטבות אטון מצרים׃
16Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17נפתי משכבי מר אהלים וקנמון׃
17Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18לכה נרוה דדים עד הבקר נתעלסה באהבים׃
18Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19כי אין האיש בביתו הלך בדרך מרחוק׃
19Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20צרור הכסף לקח בידו ליום הכסא יבא ביתו׃
20Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
21הטתו ברב לקחה בחלק שפתיה תדיחנו׃
21Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22הולך אחריה פתאם כשור אל טבח יבוא וכעכס אל מוסר אויל׃
22Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23עד יפלח חץ כבדו כמהר צפור אל פח ולא ידע כי בנפשו הוא׃
23ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24ועתה בנים שמעו לי והקשיבו לאמרי פי׃
24Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25אל ישט אל דרכיה לבך אל תתע בנתיבותיה׃
25Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26כי רבים חללים הפילה ועצמים כל הרגיה׃
26Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
27דרכי שאול ביתה ירדות אל חדרי מות׃
27Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.