¹הללויה הודו ליהוה כי טוב כי לעולם חסדו׃

¹Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

²מי ימלל גבורות יהוה ישמיע כל תהלתו׃

²Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

³אשרי שמרי משפט עשה צדקה בכל עת׃

³Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

⁴זכרני יהוה ברצון עמך פקדני בישועתך׃

⁴Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

⁵לראות בטובת בחיריך לשמח בשמחת גויך להתהלל עם נחלתך׃

⁵så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

⁶חטאנו עם אבותינו העוינו הרשענו׃

⁶Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

⁷אבותינו במצרים לא השכילו נפלאותיך לא זכרו את רב חסדיך וימרו על ים בים סוף׃

⁷Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

⁸ויושיעם למען שמו להודיע את גבורתו׃

⁸Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

⁹ויגער בים סוף ויחרב ויוליכם בתהמות כמדבר׃

⁹Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

¹⁰ויושיעם מיד שונא ויגאלם מיד אויב׃

¹⁰Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

¹¹ויכסו מים צריהם אחד מהם לא נותר׃

¹¹Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

¹²ויאמינו בדבריו ישירו תהלתו׃

¹²Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

¹³מהרו שכחו מעשיו לא חכו לעצתו׃

¹³Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

¹⁴ויתאוו תאוה במדבר וינסו אל בישימון׃

¹⁴De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

¹⁵ויתן להם שאלתם וישלח רזון בנפשם׃

¹⁵Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

¹⁶ויקנאו למשה במחנה לאהרן קדוש יהוה׃

¹⁶Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

¹⁷תפתח ארץ ותבלע דתן ותכס על עדת אבירם׃

¹⁷Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

¹⁸ותבער אש בעדתם להבה תלהט רשעים׃

¹⁸Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

¹⁹יעשו עגל בחרב וישתחוו למסכה׃

¹⁹De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

²⁰וימירו את כבודם בתבנית שור אכל עשב׃

²⁰sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

²¹שכחו אל מושיעם עשה גדלות במצרים׃

²¹De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

²²נפלאות בארץ חם נוראות על ים סוף׃

²²så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

²³ויאמר להשמידם לולי משה בחירו עמד בפרץ לפניו להשיב חמתו מהשחית׃

²³Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

²⁴וימאסו בארץ חמדה לא האמינו לדברו׃

²⁴De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

²⁵וירגנו באהליהם לא שמעו בקול יהוה׃

²⁵De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

²⁶וישא ידו להם להפיל אותם במדבר׃

²⁶Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

²⁷ולהפיל זרעם בגוים ולזרותם בארצות׃

²⁷att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

²⁸ויצמדו לבעל פעור ויאכלו זבחי מתים׃

²⁸Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

²⁹ויכעיסו במעלליהם ותפרץ בם מגפה׃

²⁹De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

³⁰ויעמד פינחס ויפלל ותעצר המגפה׃

³⁰Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

³¹ותחשב לו לצדקה לדר ודר עד עולם׃

³¹det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

³²ויקציפו על מי מריבה וירע למשה בעבורם׃

³²De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

³³כי המרו את רוחו ויבטא בשפתיו׃

³³Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

³⁴לא השמידו את העמים אשר אמר יהוה להם׃

³⁴De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

³⁵ויתערבו בגוים וילמדו מעשיהם׃

³⁵utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

³⁶ויעבדו את עצביהם ויהיו להם למוקש׃

³⁶De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

³⁷ויזבחו את בניהם ואת בנותיהם לשדים׃

³⁷Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

³⁸וישפכו דם נקי דם בניהם ובנותיהם אשר זבחו לעצבי כנען ותחנף הארץ בדמים׃

³⁸Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

³⁹ויטמאו במעשיהם ויזנו במעלליהם׃

³⁹Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

⁴⁰ויחר אף יהוה בעמו ויתעב את נחלתו׃

⁴⁰Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

⁴¹ויתנם ביד גוים וימשלו בהם שנאיהם׃

⁴¹Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

⁴²וילחצום אויביהם ויכנעו תחת ידם׃

⁴²Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

⁴³פעמים רבות יצילם והמה ימרו בעצתם וימכו בעונם׃

⁴³Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

⁴⁴וירא בצר להם בשמעו את רנתם׃

⁴⁴Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

⁴⁵ויזכר להם בריתו וינחם כרב חסדו׃

⁴⁵Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

⁴⁶ויתן אותם לרחמים לפני כל שוביהם׃

⁴⁶Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

⁴⁷הושיענו יהוה אלהינו וקבצנו מן הגוים להדות לשם קדשך להשתבח בתהלתך׃

⁴⁷Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----

⁴⁸ברוך יהוה אלהי ישראל מן העולם ועד העולם ואמר כל העם אמן הללו יה׃

⁴⁸Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!» Femte boken