1הדו ליהוה כי טוב כי לעולם חסדו׃
1Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2יאמרו גאולי יהוה אשר גאלם מיד צר׃
2Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
3ומארצות קבצם ממזרח וממערב מצפון ומים׃
3de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
4תעו במדבר בישימון דרך עיר מושב לא מצאו׃
4De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
5רעבים גם צמאים נפשם בהם תתעטף׃
5de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
6ויצעקו אל יהוה בצר להם ממצוקותיהם יצילם׃
6Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
7וידריכם בדרך ישרה ללכת אל עיר מושב׃
7Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8יודו ליהוה חסדו ונפלאותיו לבני אדם׃
8De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9כי השביע נפש שקקה ונפש רעבה מלא טוב׃
9att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10ישבי חשך וצלמות אסירי עני וברזל׃
10De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11כי המרו אמרי אל ועצת עליון נאצו׃
11därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12ויכנע בעמל לבם כשלו ואין עזר׃
12Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13ויזעקו אל יהוה בצר להם ממצקותיהם יושיעם׃
13Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14יוציאם מחשך וצלמות ומוסרותיהם ינתק׃
14han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15יודו ליהוה חסדו ונפלאותיו לבני אדם׃
15De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16כי שבר דלתות נחשת ובריחי ברזל גדע׃
16att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17אולים מדרך פשעם ומעונתיהם יתענו׃
17De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18כל אכל תתעב נפשם ויגיעו עד שערי מות׃
18deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
19ויזעקו אל יהוה בצר להם ממצקותיהם יושיעם׃
19Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20ישלח דברו וירפאם וימלט משחיתותם׃
20Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
21יודו ליהוה חסדו ונפלאותיו לבני אדם׃
21De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22ויזבחו זבחי תודה ויספרו מעשיו ברנה׃
22de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23יורדי הים באניות עשי מלאכה במים רבים׃
23De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24המה ראו מעשי יהוה ונפלאותיו במצולה׃
24där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25ויאמר ויעמד רוח סערה ותרומם גליו׃
25Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26יעלו שמים ירדו תהומות נפשם ברעה תתמוגג׃
26De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
27יחוגו וינועו כשכור וכל חכמתם תתבלע׃
27De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28ויצעקו אל יהוה בצר להם וממצוקתיהם יוציאם׃
28Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29יקם סערה לדממה ויחשו גליהם׃
29Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30וישמחו כי ישתקו וינחם אל מחוז חפצם׃
30Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31יודו ליהוה חסדו ונפלאותיו לבני אדם׃
31De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
32וירממוהו בקהל עם ובמושב זקנים יהללוהו׃
32de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
33ישם נהרות למדבר ומצאי מים לצמאון׃
33Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
34ארץ פרי למלחה מרעת ישבי בה׃
34bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
35ישם מדבר לאגם מים וארץ ציה למצאי מים׃
35Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
36ויושב שם רעבים ויכוננו עיר מושב׃
36Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
37ויזרעו שדות ויטעו כרמים ויעשו פרי תבואה׃
37De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
38ויברכם וירבו מאד ובהמתם לא ימעיט׃
38Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
39וימעטו וישחו מעצר רעה ויגון׃
39Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
40שפך בוז על נדיבים ויתעם בתהו לא דרך׃
40men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
41וישגב אביון מעוני וישם כצאן משפחות׃
41han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
42יראו ישרים וישמחו וכל עולה קפצה פיה׃
42De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
43מי חכם וישמר אלה ויתבוננו חסדי יהוה׃
43Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.