1לדוד ריבה יהוה את יריבי לחם את לחמי׃
1Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
2החזק מגן וצנה וקומה בעזרתי׃
2Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
3והרק חנית וסגר לקראת רדפי אמר לנפשי ישעתך אני׃
3drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
4יבשו ויכלמו מבקשי נפשי יסגו אחור ויחפרו חשבי רעתי׃
4Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
5יהיו כמץ לפני רוח ומלאך יהוה דוחה׃
5Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
6יהי דרכם חשך וחלקלקות ומלאך יהוה רדפם׃
6Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
7כי חנם טמנו לי שחת רשתם חנם חפרו לנפשי׃
7Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
8תבואהו שואה לא ידע ורשתו אשר טמן תלכדו בשואה יפל בה׃
8Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
9ונפשי תגיל ביהוה תשיש בישועתו׃
9Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
10כל עצמותי תאמרנה יהוה מי כמוך מציל עני מחזק ממנו ועני ואביון מגזלו׃
10Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
11יקומון עדי חמס אשר לא ידעתי ישאלוני׃
11Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
12ישלמוני רעה תחת טובה שכול לנפשי׃
12De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
13ואני בחלותם לבושי שק עניתי בצום נפשי ותפלתי על חיקי תשוב׃
13Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
14כרע כאח לי התהלכתי כאבל אם קדר שחותי׃
14såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
15ובצלעי שמחו ונאספו נאספו עלי נכים ולא ידעתי קרעו ולא דמו׃
15Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
16בחנפי לעגי מעוג חרק עלי שנימו׃
16Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
17אדני כמה תראה השיבה נפשי משאיהם מכפירים יחידתי׃
17Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
18אודך בקהל רב בעם עצום אהללך׃
18Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
19אל ישמחו לי איבי שקר שנאי חנם יקרצו עין׃
19Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
20כי לא שלום ידברו ועל רגעי ארץ דברי מרמות יחשבון׃
20Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
21וירחיבו עלי פיהם אמרו האח האח ראתה עינינו׃
21De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
22ראיתה יהוה אל תחרש אדני אל תרחק ממני׃
22Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
23העירה והקיצה למשפטי אלהי ואדני לריבי׃
23Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
24שפטני כצדקך יהוה אלהי ואל ישמחו לי׃
24Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
25אל יאמרו בלבם האח נפשנו אל יאמרו בלענוהו׃
25Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
26יבשו ויחפרו יחדו שמחי רעתי ילבשו בשת וכלמה המגדילים עלי׃
26Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
27ירנו וישמחו חפצי צדקי ויאמרו תמיד יגדל יהוה החפץ שלום עבדו׃
27Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
28ולשוני תהגה צדקך כל היום תהלתך׃
28Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.