¹Felele a Naamából való Czófár, és monda:

¹Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

²A sok beszédre ne legyen-é felelet? Avagy a csácsogó embernek legyen-é igaza?

²Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?

³Fecsegéseid elnémítják az embereket, és csúfolódol is és ne legyen, a ki megszégyenítsen?!

³Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?

⁴Azt mondod: Értelmes az én beszédem, tiszta vagyok a te szemeid elõtt.

⁴Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?

⁵De vajha szólalna meg maga az Isten, és nyitná meg ajkait te ellened!

⁵Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,

⁶És jelentené meg néked a bölcsességnek titkait, hogy kétszerte többet ér az az okoskodásnál, és tudnád meg, hogy az Isten még el is engedett néked a te bûneidbõl.

⁶om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.

⁷Az Isten mélységét elérheted-é, avagy a Mindenhatónak tökéletességére eljuthatsz-é?

⁷Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?

⁸Magasabb az égnél: mit teszel tehát? Mélyebb az alvilágnál; hogy ismerheted meg?

⁸Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå?

⁹Hosszabb annak mértéke a földnél, és szélesebb a tengernél.

⁹Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.

¹⁰Ha megtapos, elzár és ítéletet tart: ki akadályozhatja meg?

¹⁰När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?

¹¹Mert õ jól ismeri a csalárd embereket, látja az álnokságot, még ha nem figyelmez is arra!

¹¹Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.

¹²És értelmessé teheti a bolond embert is, és emberré szülheti a vadszamár csikóját is.

¹²Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.

¹³Ha te a te szívedet felkészítenéd, és kezedet felé terjesztenéd;

¹³Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,

¹⁴Ha a hamisságot, a mely a te kezedben van, távol tartanád magadtól, és nem lakoznék a te hajlékodban gonoszság;

¹⁴om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,

¹⁵Akkor a te arczodat fölemelhetnéd szégyen nélkül, erõs lennél és nem félnél;

¹⁵ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.

¹⁶Sõt a nyomorúságról is elfelejtkeznél, és mint lefutott vizekrõl, úgy emlékeznél arról.

¹⁶Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.

¹⁷Ragyogóbban kelne idõd a déli fénynél, és az éjféli sötétség is olyan lenne, mint a [kora] reggel.

¹⁷Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.

¹⁸Akkor bíznál, mert volna reménységed; és ha széttekintenél, biztonságban aludnál.

¹⁸Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.

¹⁹Ha lefeküdnél, senki föl nem rettentene, sõt sokan hizelegnének néked.

¹⁹Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.

²⁰De a gonoszok szemei elepednek, menedékök eltünik elõlök, és reménységök: a lélek kilehellése!

²⁰Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.