1Az asszonytól született ember rövid életû és háborúságokkal bõvelkedõ.
1Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;
2Mint a virág, kinyílik és elhervad, és eltünik, mint az árnyék és nem állandó.
2lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.
3Még az ilyen ellen is felnyitod-é szemeidet, tennen magaddal törvénybe állítasz-é engem?
3Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.
4Ki adhat tisztát a tisztátalanból? Senki.
4Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.
5Nincsenek-é meghatározva napjai? Az õ hónapjainak számát te tudod; határt vetettél néki, a melyet nem hághat át.
5Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
6Fordulj el azért tõle, hogy nyugodalma legyen, hogy legyen napjában annyi öröme, mint egy béresnek.
6vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.
7Mert a fának van reménysége; ha levágják, ismét kihajt, és az õ hajtásai el nem fogynak.
7För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå.
8Még ha megaggodik is a földben a gyökere, és ha elhal is a porban törzsöke:
8Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen,
9A víznek illatától kifakad, ágakat hajt, mint a csemete.
9så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.
10De ha a férfi meghal és elterül; ha az ember kimúlik, hol van õ?
10Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?
11Mint a víz kiapad a tóból, a patak elapad, kiszárad:
11Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,
12Úgy fekszik le az ember és nem kél fel; az egek elmúlásáig sem ébrednek, nem költetnek föl az õ álmukból.
12så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.
13Vajha engem a holtak országában tartanál; rejtegetnél engemet addig, a míg elmúlik a te haragod; határt vetnél nékem, azután megemlékeznél rólam!
13Ack, att du ville gömma mig i dödsriket, fördölja mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig --
14Ha meghal az ember, vajjon feltámad-é? [Akkor] az én hadakozásom minden idejében reménylenék, míglen elkövetkeznék az én elváltozásom.
14fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död! Då skulle jag hålla min stridstid ut, ända till dess att min avlösning komme.
15Szólítanál és én felelnék néked, kivánkoznál a te kezednek alkotása után.
15Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig; efter dina händers verk skulle du längta;
16De most számlálgatod az én lépéseimet, és nem nézed el az én vétkeimet!
16ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd.
17Gonoszságom egy csomóba van lepecsételve, és hozzáadod bûneimhez.
17I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning.
18Még a hegy is szétomlik, ha eldõl; a szikla is elmozdul helyérõl;
18Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,
19A köveket lekoptatja a víz, a földet elsodorja annak árja: az ember reménységét is úgy teszed semmivé.
19såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.
20Hatalmaskodol rajta szüntelen és õ elmegy; megváltoztatván az arczát, úgy bocsátod el õt.
20Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.
21Ha tisztesség éri is fiait, nem tudja; ha megszégyenülnek, nem törõdik velök.
21Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.
22Csak õmagáért fáj még a teste, és a lelke is õmagáért kesereg.
22Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.