¹Felele pedig a Sukhból való Bildád, és monda:

¹Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

²Hatalom és fenség az övé, a ki békességet szerez az õ magasságaiban.

²Hos honom är väldighet och förskräckande makt, hos honom, som skapar frid i sina himlars höjd.

³Van-é száma az õ sereginek, és kire nem kél fel az õ világossága?

³Vem finnes, som förmår räkna hans skaror? Och vem överstrålas ej av hans ljus?

⁴Hogy-hogy lehetne igaz a halandó Isten elõtt, hogyan lehetne tiszta, a ki asszonytól született?

⁴Huru skulle då en människa kunna hava rätt mot Gud eller en av kvinna född kunna befinnas ren?

⁵Nézd a holdat, az sem ragyogó, még a csillagok sem tiszták az õ szemei elõtt.

⁵Se, ej ens månen skiner nog klart, ej ens stjärnorna äro rena i hans ögon;

⁶Mennyivel kevésbé a halandó, a ki féreg, és az embernek fia, a ki hernyó.

⁶huru mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken!