¹Miután ez a három ember megszünt vala felelni Jóbnak, mivel õ igaz vala önmaga elõtt:

¹De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.

²Haragra gerjede Elihu, a Barakeél fia, a ki Búztól való vala, a Rám nemzetségébõl. Jób ellen gerjedt föl haragja, mivel az igazabbnak tartotta magát Istennél.

²Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;

³De felgerjedt haragja az õ három barátja ellen is, mivelhogy nem találják vala el a feleletet, mégis kárhoztatják vala Jóbot.

³och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.

⁴Elihu azonban várakozott a Jóbbal való beszéddel, mert amazok öregebbek valának õ nála.

⁴Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.

⁵De mikor látta Elihu, hogy nincs felelet a három férfiú szájában, akkor gerjede föl az õ haragja.

⁵Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.

⁶És felele a Búztól való Elihu, Barakeél fia, és monda: Napjaimra nézve én még csekély vagyok, ti pedig élemedett emberek, azért tartózkodtam és féltem tudatni veletek véleményemet.

⁶Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.

⁷Gondoltam: Hadd szóljanak a napok; és hadd hirdessen bölcseséget az évek sokasága!

⁷Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»

⁸Pedig a lélek az az emberben és a Mindenható lehellése, a mi értelmet ad néki!

⁸Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.

⁹Nem a nagyok a bölcsek, és nem a vének értik az ítéletet.

⁹Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.

¹⁰Azt mondom azért: Hallgass reám, hadd tudassam én is véleményemet!

¹⁰Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.

¹¹Ímé, én végig vártam beszédeiteket, figyeltem, a míg okoskodtatok, a míg szavakat keresgéltetek.

¹¹Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.

¹²Igen ügyeltem reátok és ímé, Jóbot egyikõtök sem czáfolá meg, sem beszédére meg nem felelt.

¹²Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.

¹³Ne mondjátok azt: Bölcseségre találtunk, Isten gyõzheti meg õt és nem ember!

¹³Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»

¹⁴Mivel én ellenem nem intézett beszédet, nem is a ti beszédeitekkel válaszolok hát néki.

¹⁴Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.

¹⁵Megzavarodának és nem feleltek többé; kifogyott belõlök a szó.

¹⁵Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.

¹⁶Vártam, de nem szóltak, csak álltak és nem feleltek többé.

¹⁶Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!

¹⁷Hadd feleljek hát én is magamért, hadd tudassam én is véleményemet!

¹⁷Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.

¹⁸Mert tele vagyok beszéddel; unszolgat engem a bennem levõ lélek.

¹⁸Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.

¹⁹Ímé, bensõm olyan, mint az [új] bor, a melynek nyílása nincsen; miként az új tömlõk, [csaknem] szétszakad.

¹⁹Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.

²⁰Szólok tehát, hogy levegõhöz jussak; felnyitom ajkaimat, és felelek.

²⁰Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.

²¹Nem leszek személyválogató senki iránt; nem hizelkedem egy embernek sem;

²¹Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.

²²Mert én hizelkedni nem tudok; könnyen elszólíthatna engem a teremtõm!

²²Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!