¹Bölcseség megépítette az õ házát, annak hét oszlopát kivágván.

¹Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.

²Megölte vágnivalóit, kitöltötte borát, asztalát is elkészítette.

²Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord

³Elbocsátá az õ leányit, hivogat a város magas helyeinek tetein.

³Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:

⁴Ki tudatlan? térjen ide; az értelem nélkül valónak [ezt] mondja:

⁴»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

⁵Jõjjetek, éljetek az én étkemmel, és igyatok a borból, melyet töltöttem.

⁵»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.

⁶Hagyjátok el a bolondokat, hogy éljetek, járjatok az eszességnek útán.

⁶Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.

⁷A ki tanítja a csúfolót, nyer magának szidalmat: és a ki feddi a latrot, szégyenére lesz.

⁷(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.

⁸Ne fedd meg a csúfolót, hogy ne gyûlöljön téged; fedd meg a bölcset, és szeret téged.

⁸Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.

⁹Adj a bölcsnek, és még bölcsebb lesz; tanítsd az igazat, és öregbíti a tanulságot.

⁹Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.

¹⁰A bölcseségnek kezdete az Úrnak félelme; és a Szentnek ismerete az eszesség.

¹⁰HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)

¹¹Mert én általam sokasulnak meg a te napjaid, és meghosszabbítják néked életednek esztendeit.

¹¹Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.

¹²Ha bölcs vagy, bölcs vagy te magadnak; ha pedig csúfoló vagy, magad vallod kárát.

¹²Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»

¹³Balgaság asszony fecsegõ, bolond és semmit nem tud.

¹³En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.

¹⁴És leült az õ házának ajtajába, székre a városnak magas helyein,

¹⁴Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,

¹⁵Hogy hívja az útonjárókat, a kik egyenesen mennek útjokon.

¹⁵för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:

¹⁶Ki együgyû? térjen ide, és valaki esztelen, annak [ezt] mondja:

¹⁶»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

¹⁷A lopott víz édes, és a titkon való étel gyönyörûséges!

¹⁷»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»

¹⁸És az nem tudja, hogy ott élet nélkül valók vannak; és a pokol mélyébe esnek az õ hivatalosai!

¹⁸han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ----