1Az éneklõmesternek, a Kóráh fiainak éneke, a halamothra.
1För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.
2Isten a mi oltalmunk és erõsségünk! igen bizonyos segítség a nyomorúságban.
2Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.
3Azért nem félünk, ha elváltoznék is a föld, ha hegyek omlanának is a tenger közepébe:
3Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;
4Zúghatnak, tajtékozhatnak hullámai; hegyek rendülhetnek meg háborgásától. Szela.
4om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.
5Forrásainak árja megörvendezteti Isten városát, a Felségesnek szent hajlékait.
5En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.
6Az Isten õ közepette van, nem rendül meg; megsegíti Isten virradatkor.
6Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.
7Nemzetek zajongnak, országok mozognak; kiereszti hangját, megszeppen a föld.
7Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.
8A Seregek Ura velünk van, Jákób Istene a mi várunk. Szela.
8HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.
9Jõjjetek, lássátok az Úr tetteit, a ki pusztaságokat szerez a földön;
9Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.
10Hadakat némít el a föld széléig; ívet tör, kopját ront, hadi szekereket éget el tûzben.
10Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.
11Csendesedjetek és ismerjétek el, hogy én vagyok az Isten! Felmagasztaltatom a nemzetek közt, felmagasztaltatom a földön. [ (Psalms 46:12) A Seregek Ura velünk van, Jákób Istene a mi várunk! Szela. ]
11»Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.»
12HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.