¹Az éneklõmesternek, a Kóráh fiainak zsoltára.

¹För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

²Halljátok meg ezt mind ti népek, figyeljetek mind ti, e világ lakói!

²Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

³Akár közemberek fiai, akár fõemberek fiai, együtt a gazdag és szegény.

³både låga och höga, rika såväl som fattiga.

⁴Az én szájam bölcsességet beszél, szívemnek elmélkedése tudomány.

⁴Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

⁵Példabeszédre hajtom fülemet, hárfaszóval nyitom meg mesémet.

⁵Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

⁶Miért féljek a gonoszság napjain, mikor nyomorgatóim bûne vesz körül,

⁶Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

⁷A kik gazdagságukban bíznak, és nagy vagyonukkal dicsekesznek?

⁷De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

⁸Senki sem válthatja meg atyjafiát, nem adhat érte váltságdíjat Istennek.

⁸Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

⁹Minthogy lelköknek váltsága drága, abba kell hagynia örökre;

⁹För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

¹⁰Még ha örökké élne is és nem látná meg a sírgödört.

¹⁰så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

¹¹De meglátja! A bölcsek is meghalnak; együtt vész el bolond és ostoba, és gazdagságukat másoknak hagyják.

¹¹Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

¹²Gondolatjok [ez:] az õ házok örökkévaló, lakóhelyeik nemzedékrõl- nemzedékre [szállnak,] nevöket hangoztatják a földön.

¹²De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

¹³Pedig az ember, még ha tisztességben van, sem marad meg; hasonlít a barmokhoz, a melyeket levágnak.

¹³Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

¹⁴Ez az õ sorsuk bolondság nékik; de azért gyönyörködnek szavokban az õ követõik. Szela.

¹⁴Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. Sela.

¹⁵Mint juhok, a Seolra vettetnek, a halál legelteti õket, és az igazak uralkodnak rajtok reggel; alakjokat elemészti a Seol, távol az õ lakásuktól.

¹⁵Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning.

¹⁶Csak Isten válthatja ki lelkemet a Seol kezébõl, mikor [az] megragad engem. Szela.

¹⁶Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. Sela.

¹⁷Ne félj, ha valaki meggazdagszik, ha megöregbül házának dicsõsége;

¹⁷Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

¹⁸Mert semmit sem vihet el magával, ha meghal; dicsõsége nem száll le utána.

¹⁸Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

¹⁹Ha életében áldottnak vallja is magát, s ha dicsérnek is téged, hogy jól tettél magaddal:

¹⁹Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar, så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

²⁰[Mégis] az õ atyáinak nemzetségéhez jut, a kik soha sem látnak világosságot. [ (Psalms 49:21) Az ember, még ha tisztességben van is, de nincs okossága: hasonlít a barmokhoz, a melyeket levágnak. ]

²⁰En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.