¹Asáf zsoltára.

¹En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

²A Sionról, a melynek szépsége tökéletes, fényeskedik Isten.

²Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

³Eljön a mi Istenünk és nem hallgat; emésztõ tûz van elõtte, s körülte erõs forgószél.

³Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

⁴Hívja az egeket onnan felül, és a földet, hogy megítélje népét:

⁴Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

⁵Gyûjtsétek elém kegyeseimet, a kik áldozattal erõsítik szövetségemet!

⁵»Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

⁶És az egek kijelentik az õ igazságát, mert az Isten biró. Szela.

⁶Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. Sela.

⁷Hallgass én népem, hadd szóljak! Te Izráel, hadd tegyek bizonyságot rólad; Isten vagyok én, a te Istened.

⁷Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

⁸Nem feddlek én téged áldozataidért, és hogy égõáldozataid szüntelen elõttem vannak.

⁸Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

⁹[De] nem fogadhatok el tulkot a te házadból, vagy bakokat a te aklaidból;

⁹Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

¹⁰Mert enyém az erdõnek minden vadja, a barmok az ezernyi hegyeken.

¹⁰ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

¹¹Ismerem a hegyeknek minden szárnyasát, és a mezõ állatai [tudva vannak] nálam.

¹¹jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

¹²Ha megéhezném, nem mondanám meg néked, mert enyém e világ és ennek mindene.

¹²Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

¹³Avagy eszem-é én a bikák húsát, és a bakoknak vérét iszom-é?

¹³Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

¹⁴Hálával áldozzál az Istennek, és teljesítsd a felségesnek fogadásidat!

¹⁴Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

¹⁵És hívj segítségül engem a nyomorúság idején, én megszabadítlak téged és te dicsõítesz engem.

¹⁵Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

¹⁶A gonosznak pedig ezt mondja Isten: Miért beszélsz te rendeléseimrõl, és veszed szádra az én szövetségemet?

¹⁶Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

¹⁷Hiszen te gyûlölöd a fenyítést, és hátad mögé veted rendelésimet!

¹⁷du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

¹⁸Ha lopót látsz, mellé adod magad, és ha paráznákat, társalkodol velök.

¹⁸Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

¹⁹A szádat gonoszságra tátod, és a nyelved csalárdságot szõ.

¹⁹Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

²⁰Leülsz és felebarátodra beszélsz, anyád fiát is megszidalmazod.

²⁰Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

²¹Ezeket teszed és én hallgassak? Azt gondolod, olyan vagyok, mint te? Megfeddelek téged, és elédbe sorozom [azokat.]

²¹Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

²²Értsétek meg ezt, ti Istent felejtõk, hogy el ne ragadjalak menthetetlenül:

²²I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

²³A ki hálával áldozik, az dicsõít engem, és a ki az útra vigyáz, annak mutatom meg Istennek szabadítását.

²³den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»