1Aszáf zsoltára.
1En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
2De én?! Már-már meghanyatlottak lábaim; és kis híjja, hogy lépteim el nem iszamodtak.
2Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
3Mert irígykedtem a kevélyekre, látván a gonoszok jó szerencséjét.
3ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
4Mert halálukig nincsenek kínjaik, és az õ erejök állandó.
4Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
5A halandók nyomorúságában nincs részök, és az emberekkel nem ostoroztatnak.
5De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
6Ezért nyakuknak ékessége kevélység, ruha gyanánt erõszak borítja õket.
6Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
7A kövérség miatt kinn ülnek az õ szemeik, elméjök gondolatjai csaponganak.
7Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
8Gúnyolódnak és gonoszságot szólnak; elnyomásról beszélnek fennhéjázással.
8De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
9Az égre tátogatják szájokat, és nyelvök eljárja a földet.
9Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
10Azért fordul az õ népe ide, hogy tele [pohár] vizet szürcsölnek;
10därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
11És mondják: Mint tudhatná ezt az Isten, s van-é a Magasságosban értelem?
11Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
12Ímé, ezek gonoszok, és örök biztonságban vagyont gyûjtenek!
12Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
13Bizony hiába tartottam én tisztán szívemet, és mostam ártatlanságban kezeimet;
13Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
14Mert nyomorgattatom minden napon, és ostoroztatom minden reggel!
14jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
15Ha azt mondom: Ilyen módon szólok: Ímé, a te fiaid nemzedékét árulom el.
15Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
16Gondolkodom, hogy ezt megérthessem; de nehéz dolog ez szemeimben.
16När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
17Mígnem bemenék az Isten szent helyébe: megértém azoknak sorsát.
17till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
18Bizony síkos földön helyezted el õket; pusztaságokra vetetted ki õket.
18Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
19Mind elpusztulnak egy szempillantásban! Elvesznek, elenyésznek a rettegéstõl.
19Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
20Mint álmot, ha felserkenünk: te Uram, ha felserkensz, [úgy ]veted meg képöket.
20Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
21Hogyha keseregne szívem, és háborognának veséim:
21När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
22Akkor balgatag és tudatlan volnék én, oktalan állat volnék te irántad.
22då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
23De én mindenkor veled vagyok, te fogod az én jobb kezemet.
23Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
24Tanácsoddal igazgatsz engem, és azután dicsõségbe fogadsz be engem.
24Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
25Kicsodám van az egekben? Náladnál egyébben nem gyönyörködöm e földön!
25Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
26Ha elfogyatkozik is testem és szívem: szívemnek kõsziklája és az én örökségem te vagy, oh Isten, mindörökké!
26Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
27Mert ímé, a kik eltávoznak tõled, elvesznek; mind kiirtod azokat, a kik elhajolnak tõled.
27Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
28De én? Isten közelsége oly igen jó nékem. Az Úr Istenben vetem reménységemet, hogy hirdessem minden te cselekedetedet.
28Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.