¹Az éneklõmesternek, az altashétre, Aszáf zsoltára, ének.

¹För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf.

²Tisztelünk téged, oh Isten, tisztelünk; neved közel van, hirdetik csodatetteid.

²Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.

³Ha megszabom a határidõt, én méltányosan ítélek.

³»Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.

⁴A föld és annak minden lakosa elcsügged; én erõsítem meg annak oszlopait. Szela.

⁴Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga.» Sela.

⁵A kérkedõknek azt mondom: Ne kérkedjetek; és a gonoszoknak: Ne emeljetek szarvat!

⁵Jag säger till de övermodiga: »Varen icke övermodiga», och till de ogudaktiga: »Upphöjen ej hornet.»

⁶Ne emeljétek magasra szarvatokat, ne szóljatok megkeményedett nyakkal;

⁶Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.

⁷Mert nem napkelettõl, sem napnyugattól, s nem is a puszta felõl [támad] a felmagasztalás;

⁷Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;

⁸Hanem Isten a biró, a ki egyet megaláz, mást felmagasztal!

⁸nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.

⁹Mert pohár van az Úr kezében, bortól pezseg, nedvvel tele; ha tölt belõle, még seprejét is iszsza és szopja a föld minden gonosztevõje.

⁹Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.

¹⁰Én pedig hirdetem [ezt] mindörökké, és éneket mondok a Jákób Istenének. [ (Psalms 75:11) És a gonoszoknak szarvait mind letördelem; az igaznak szarvai pedig felmagasztaltatnak. ]

¹⁰Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud.

¹¹Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.