¹Ayub meneruskan uraiannya, katanya, "Demi Allah yang hidup, yang tak memberi keadilan kepadaku,

¹Åter hov Job upp sin röst och kvad:

²(27:1)

²Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

³aku bersumpah: Selama Allah masih memberi napas kepadaku, selama nyawa masih ada dalam badanku,

³aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

⁴bibirku tak akan menyebut kata dusta, lidahku tak akan mengucapkan tipu daya.

⁴aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.

⁵Jadi, tak mau aku mengatakan bahwa kamu benar; sampai mati pun kupertahankan bahwa aku tak cemar.

⁵Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

⁶Aku tetap berpegang kepada kepatuhanku, dan hati nuraniku pun bersih selalu.

⁶Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

⁷Semoga musuhku dihukum sebagai pendurhaka, dan lawanku dihajar sebagai orang durjana.

⁷Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.

⁸Adakah harapan bagi orang dursila pada saat Allah menuntut jiwanya?

⁸Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?

⁹Apakah Allah akan mendengar tangisnya bilamana kesulitan menimpa dia?

⁹Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

¹⁰Seharusnya ia merindukan kesenangan dari Allah, dan berdoa kepada-Nya tanpa merasa lelah.

¹⁰Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

¹¹Kamu akan kuajari tentang besarnya kuasa Allah, kuberitahukan kepadamu rencana Yang Mahakuasa.

¹¹Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

¹²Tetapi, kamu semua telah melihatnya sendiri. Jadi, mengapa kamu berikan nasihat yang tak berarti?"

¹²Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

¹³Maka berkatalah Zofar, "Beginilah caranya Allah Yang Mahakuasa menghukum orang yang lalim dan durhaka.

¹³Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

¹⁴Jika anaknya banyak, mereka akan mati dalam perang dan anak cucunya akan hidup berkekurangan.

¹⁴Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

¹⁵Sanaknya yang masih ada, mati karena wabah, dan janda-jandanya tidak menangisi mereka.

¹⁵De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

¹⁶Boleh saja peraknya bertimbun-timbun dan pakaiannya bersusun-susun,

¹⁶Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

¹⁷tetapi perak dan pakaian itu semua akan menjadi milik orang yang tulus hatinya.

¹⁷så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

¹⁸Rumah orang jahat rapuh seperti sarang laba-laba, hanya rumah sementara seperti gubug seorang penjaga.

¹⁸Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

¹⁹Ia membaringkan diri sebagai orang kaya, tetapi ia tak dapat mengulanginya, ketika ia bangun dari tidurnya, sudah hilang lenyaplah kekayaannya.

¹⁹Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

²⁰Kedahsyatan menimpa seperti air bah yang datang tiba-tiba. Angin ribut di malam hari meniup dan menyeret dia pergi.

²⁰Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

²¹Angin timur mengangkat dia, dan menyapunya dari rumahnya.

²¹Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

²²Ia dilanda tanpa kasihan, dan terpaksa lari mencari perlindungan.

²²Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

²³Jatuhnya disambut orang dengan tepuk tangan; di mana-mana ia mendapat penghinaan."

²³Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.