¹Ayub melanjutkan uraiannya, katanya,

¹Åter hov Job upp sin röst och kvad:

²"Kiranya hidupku dapat lagi seperti dahulu, waktu Allah melindungi aku.

²Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,

³Aku selalu diberi-Nya pertolongan, diterangi-Nya waktu berjalan dalam kegelapan.

³då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!

⁴Itulah hari-hari kejayaanku, ketika keakraban Allah menaungi rumahku.

⁴Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,

⁵Waktu itu, Yang Mahakuasa masih mendampingi aku, dan anak-anakku ada di sekelilingku.

⁵då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,

⁶Ternakku menghasilkan banyak sekali susu. Banyak minyak dihasilkan oleh pohon-pohon zaitunku, meskipun ditanam di tanah berbatu.

⁶då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!

⁷Jika para tua-tua kota duduk bersama, dan kuambil tempatku di antara mereka,

⁷När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,

⁸minggirlah orang-orang muda, segera setelah aku dilihat mereka. Juga orang-orang tua bangkit dengan khidmat; untuk memberi hormat.

⁸då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.

⁹Bahkan para pembesar berhenti berkata-kata,

⁹Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;

¹⁰dan orang penting pun tidak berbicara.

¹⁰furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.

¹¹Siapa pun kagum jika mendengar tentang aku; siapa yang melihat aku, memuji jasaku.

¹¹Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;

¹²Sebab, kutolong orang miskin yang minta bantuan; kusokong yatim piatu yang tak punya penunjang.

¹²ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.

¹³Aku dipuji oleh orang yang sangat kesusahan, kutolong para janda sehingga mereka tentram.

¹³Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.

¹⁴Tindakanku jujur tanpa cela; kutegakkan keadilan senantiasa.

¹⁴I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.

¹⁵Bagi orang buta, aku menjadi mata; bagi orang lumpuh, aku adalah kakinya.

¹⁵Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.

¹⁶Bagi orang miskin, aku menjadi ayah; bagi orang asing, aku menjadi pembela.

¹⁶Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.

¹⁷Tapi kuasa orang kejam, kupatahkan, dan kurban mereka kuselamatkan.

¹⁷Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.

¹⁸Harapanku ialah mencapai umur yang tinggi, dan mati dengan tenang di rumahku sendiri.

¹⁸Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.

¹⁹Aku seperti pohon yang subur tumbuhnya, akarnya cukup air dan embun membasahi dahannya.

¹⁹Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.

²⁰Aku selalu dipuji semua orang, dan tak pernah kekuatanku berkurang.

²⁰Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»

²¹Orang-orang diam, jika aku memberi nasihat; segala perkataanku mereka dengarkan dengan cermat.

²¹Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.

²²Sehabis aku bicara, tak ada lagi yang perlu ditambahkan; perkataan meresap seperti tetesan air hujan.

²²Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.

²³Semua orang menyambut kata-kataku dengan gembira, seperti petani menyambut hujan di musim bunga.

²³De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.

²⁴Kutersenyum kepada mereka ketika mereka putus asa; air mukaku yang bahagia menambah semangat mereka.

²⁴När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.

²⁵Akulah yang memegang pimpinan, dan mengambil segala keputusan. Kupimpin mereka seperti raja di tengah pasukannya, dan kuhibur mereka dalam kesedihannya.

²⁵Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.