1Nyanyian. Mazmur Daud. (108-2) Aku percaya teguh, ya Allah, aku mau menyanyi dan memuji Engkau. Hai bangunlah, jiwaku!
1En sång, en psalm av David.
2(108-3) Hai bangunlah, gambus dan kecapi! Aku mau membangunkan fajar.
2Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.
3(108-4) TUHAN, aku mau bersyukur kepada-Mu di antara bangsa-bangsa. Kuingin menyanyikan pujian bagi-Mu di antara umat manusia.
3Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.
4(108-5) Sebab kasih-Mu besar sampai ke langit dan kesetiaan-Mu sampai ke awan-awan.
4Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.
5(108-6) Ya Allah, tunjukkanlah keagungan-Mu di langit, dan kemuliaan-Mu di seluruh bumi.
5Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.
6(108-7) Selamatkanlah kami dengan kuasa-Mu, jawablah doa kami, supaya orang-orang yang Kaukasihi diselamatkan.
6Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.
7(108-8) Dari kediaman-Nya yang suci Allah berkata, "Aku mau bersorak dan membagi-bagikan tanah Sikhem, Lembah Sukot akan Kuundi.
7På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
8(108-9) Gilead dan Manasye adalah milik-Ku, Efraim topi baja-Ku, dan Yehuda tongkat kerajaan-Ku.
8Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
9(108-10) Tapi Moab adalah tempat pembasuhan kaki-Ku; Aku bersorak kemenangan atas Filistea. Kepada Edom Kulemparkan kasut-Ku, sebagai tanda bahwa ia milik-Ku."
9Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,
10(108-11) Siapa akan membawa aku ke Edom? Siapa menuntun aku ke kota berkubu itu?
10Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»
11(108-12) Ya Allah, tidakkah Engkau ikut bersama kami? Tidakkah Engkau maju bersama tentara kami?
11Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
12(108-13) Tolonglah kami terhadap musuh, sebab bantuan manusia tidak berguna.
12Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
13(108-14) Bersama Allah, kita akan gagah perkasa; Dialah yang mengalahkan musuh kita.
13Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
14Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.