1Marilah kita menyanyi bagi TUHAN, bersorak-sorai bagi penyelamat kita!
1Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.
2Mari kita menghadap Dia dengan lagu syukur, bersorak-sorak bagi-Nya dengan lagu pujian.
2Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.
3Sebab TUHAN adalah Allah yang agung, Raja perkasa yang mengatasi segala dewa.
3Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.
4Ia menguasai bagian-bagian terdalam dari bumi, puncak-puncak gunung pun milik-Nya.
4Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;
5Ia menguasai laut, sebab Dia yang membuatnya, daratan pun buah tangan-Nya.
5hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.
6Marilah kita sujud menyembah Dia, berlutut di hadapan TUHAN, pencipta kita.
6Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.
7Sebab Dialah Allah kita, kita umat yang dipelihara-Nya, seperti domba gembalaan-Nya. Pada hari ini dengarlah suara-Nya:
7Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.
8"Jangan keras kepala seperti leluhurmu di Meriba, seperti waktu mereka di Masa, di padang gurun.
8O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,
9Di sana mereka mencobai Aku, walaupun telah melihat perbuatan-Ku.
9där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.
10Empat puluh tahun lamanya Aku muak akan mereka; kata-Ku: Sungguh, bangsa itu tidak setia! Mereka tidak mengindahkan perintah-perintah-Ku
10I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»
11Maka Aku bersumpah dalam kemarahan-Ku, mereka tak akan masuk ke negeri itu untuk mendapat istirahat bersama Aku."
11Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»