¹Orðskviðir Salómons Davíðssonar, Ísraels konungs,

¹Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.

²til þess að menn kynnist visku og aga, læri að skilja skynsamleg orð,

²Av dem kan man lära vishet och tukt,

³til þess að menn fái viturlegan aga, réttlæti, réttvísi og ráðvendni,

³så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.

⁴til þess að þeir veiti hinum óreyndu hyggindi, unglingum þekking og aðgætni, _

⁴De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.

⁵hinn vitri hlýðir á og eykur lærdóm sinn, og hinn hyggni nemur hollar lífsreglur _

⁵Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.

⁶til þess að menn skilji orðskviði og líkingamál, orð spekinganna og gátur þeirra.

⁶Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.

⁷Ótti Drottins er upphaf þekkingar, visku og aga fyrirlíta afglapar einir.

⁷HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.

⁸Hlýð þú, son minn, á áminning föður þíns og hafna eigi viðvörun móður þinnar,

⁸Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.

⁹því að þær eru yndislegur sveigur á höfði þér og men um háls þinn.

⁹Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.

¹⁰Son minn, þegar skálkar ginna þig, þá gegn þeim eigi.

¹⁰Min son, om syndare locka dig, så följ icke.

¹¹Þegar þeir segja: ,,Kom með oss! Leggjumst í launsátur til manndrápa, sitjum án saka um saklausan mann,

¹¹Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;

¹²gleypum þá lifandi eins og Hel _ með húð og hári, eins og þá sem farnir eru til dánarheima.

¹²såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;

¹³Alls konar dýra muni munum vér eignast, fylla hús vor rændum fjármunum.

¹³allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;

¹⁴Þú skalt taka jafnan hlut með oss, einn sjóð skulum vér allir hafa`` _

¹⁴dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --

¹⁵son minn, þá haf ekki samleið við þá, halt fæti þínum frá stigum þeirra.

¹⁵då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,

¹⁶Því að fætur þeirra eru skjótir til ills og fljótir til að úthella blóði.

¹⁶ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.

¹⁷Því að til einskis þenja menn út netið í augsýn allra fleygra fugla,

¹⁷Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.

¹⁸og slíkir menn sitja um sitt eigið líf, liggja í launsátri fyrir sjálfum sér.

¹⁸Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.

¹⁹Þannig fer öllum þeim, sem fíknir eru í rangfenginn gróða: fíknin verður þeim að fjörlesti.

¹⁹Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.

²⁰Spekin kallar hátt á strætunum, lætur rödd sína gjalla á torgunum.

²⁰Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.

²¹Hún hrópar á glaummiklum gatnamótum, við borgarhliðin heldur hún tölur sínar:

²¹I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:

²²Hversu lengi ætlið þér, fávísir, að elska fávísi og hinir háðgjörnu að hafa yndi af háði og heimskingjarnir að hata þekkingu?

²²Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?

²³Snúist til umvöndunar minnar, sjá, ég læt anda minn streyma yfir yður, kunngjöri yður orð mín.

²³Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.

²⁴En af því að þér færðust undan, þá er ég kallaði, og enginn gaf því gaum, þótt ég rétti út höndina,

²⁴Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,

²⁵heldur létuð öll mín ráð sem vind um eyrun þjóta og skeyttuð eigi umvöndun minni,

²⁵eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning

²⁶þá mun ég hlæja í ógæfu yðar, draga dár að, þegar skelfingin dynur yfir yður,

²⁶därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,

²⁷þegar skelfingin dynur yfir yður eins og þrumuveður og ógæfa yðar nálgast eins og fellibylur, þegar neyð og angist dynja yfir yður.

²⁷ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.

²⁸Þá munu þeir kalla á mig, en ég mun ekki svara, þeir munu leita mín, en ekki finna mig.

²⁸Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.

²⁹Vegna þess að þeir hötuðu þekking og aðhylltust ekki ótta Drottins,

²⁹Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,

³⁰skeyttu ekki ráðum mínum og smáðu alla umvöndun mína,

³⁰ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,

³¹þá skulu þeir fá að neyta ávaxtar breytni sinnar og mettast af sínum eigin vélræðum.

³¹därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.

³²Því að fráhvarf fávísra drepur þá, og uggleysi heimskingjanna tortímir þeim.En sá sem á mig hlýðir, mun búa óhultur, mun vera öruggur og engri óhamingju kvíða.

³²Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.

³³En sá sem á mig hlýðir, mun búa óhultur, mun vera öruggur og engri óhamingju kvíða.

³³Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.