¹Orðskviðir Salómons. Vitur sonur gleður föður sinn, en heimskur sonur er móður sinni til mæðu.

¹Detta är Salomos ordspråk. En vis son gör sin fader glädje, men en dåraktig son är sin moders bedrövelse.

²Rangfenginn auður stoðar ekki, en réttlæti frelsar frá dauða.

²Ogudaktighetens skatter gagna till intet men rättfärdigheten räddar från döden.

³Drottinn lætur ekki réttlátan mann þola hungur, en græðgi guðlausra hrindir hann frá sér.

³HERREN lämnar ej den rättfärdiges hunger omättad, men de ogudaktigas lystnad avvisar han.

⁴Snauður verður sá, er með hangandi hendi vinnur, en auðs aflar iðin hönd.

⁴Fattig bliver den som arbetar med lat hand, men de idogas hand skaffar rikedom.

⁵Hygginn er sá, er á sumri safnar, en skammarlega fer þeim, er um kornsláttinn sefur.

⁵En förståndig son samlar om sommaren, men en vanartig son sover i skördetiden.

⁶Blessun kemur yfir höfuð hins réttláta, en munnur óguðlegra hylmir yfir ofbeldi.

⁶Välsignelser komma över den rättfärdiges huvud, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.

⁷Minning hins réttláta verður blessuð, en nafn óguðlegra fúnar.

⁷Den rättfärdiges åminnelse lever i välsignelse, men de ogudaktigas namn multnar bort.

⁸Sá sem er vitur í hjarta, þýðist boðorðin, en sá sem er afglapi í munninum, steypir sér í glötun.

⁸Den som har ett vist hjärta tager emot tillsägelser, men den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.

⁹Sá sem gengur ráðvandlega, gengur óhultur, en sá sem gjörir vegu sína hlykkjótta, verður uppvís.

⁹Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg, men den som går vrånga vägar, han bliver röjd.

¹⁰Sá sem deplar með auganu, veldur skapraun, en sá sem finnur að með djörfung, semur frið.

¹⁰Den som blinkar med ögonen, han kommer ont åstad, och den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.

¹¹Munnur hins réttláta er lífslind, en munnur óguðlegra hylmir yfir ofbeldi.

¹¹Den rättfärdiges mun är en livets källa, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.

¹²Hatur vekur illdeilur, en kærleikurinn breiðir yfir alla bresti.

¹²Hat uppväcker trätor, men kärlek skyler allt som är brutet.

¹³Viska er á vörum hyggins manns, en á baki hins óvitra hvín vöndurinn.

¹³På den förståndiges läppar finner man vishet, men till den oförståndiges rygg hör ris.

¹⁴Vitrir menn geyma þekking sína, en munnur afglapans er yfirvofandi hrun.

¹⁴De visa gömma på sin kunskap, men den oförnuftiges mun är en överhängande olycka.

¹⁵Auður ríks manns er honum öflugt vígi, en fátækt hinna snauðu verður þeim að falli.

¹⁵Den rikes skatter äro honom en fast stad, men de armas fattigdom är deras olycka.

¹⁶Afli hins réttláta verður til lífs, gróði hins óguðlega til syndar.

¹⁶Den rättfärdiges förvärv bliver honom till liv; den ogudaktiges vinning bliver honom till synd.

¹⁷Sá fer lífsins leið, er varðveitir aga, en sá villist, er hafnar umvöndun.

¹⁷Att taga vara på tuktan är vägen till livet, men den som ej aktar på tillrättavisning, han far vilse.

¹⁸Sá er leynir hatri, er lygari, en sá sem ber út óhróður, er heimskingi.

¹⁸Den som gömmer på hat är en lögnare med sina läppar, och den som utsprider förtal, han är en dåre.

¹⁹Málæðinu fylgja yfirsjónir, en sá breytir hyggilega, sem hefir taum á tungu sinni.

¹⁹Där många ord äro bliver överträdelse icke borta; men den som styr sina läppar, han är förståndig.

²⁰Tunga hins réttláta er úrvals silfur, vit hins óguðlega er lítils virði.

²⁰Den rättfärdiges tunga är utvalt silver, men de ogudaktigas förstånd är föga värt.

²¹Varir hins réttláta fæða marga, en afglaparnir deyja úr vitleysu.

²¹Den rättfärdiges läppar vederkvicka många, men de oförnuftiga dö genom brist på förstånd.

²²Blessun Drottins, hún auðgar, og erfiði mannsins bætir engu við hana.

²²Det är HERRENS välsignelse som giver rikedom, och egen möda lägger intet därtill

²³Heimskingjanum er ánægja að fremja svívirðing, en viskan er hyggnum manni gleði.

²³Dårens fröjd är att öva skändlighet, men den förståndiges är att vara vis.

²⁴Það sem hinn óguðlegi óttast, kemur yfir hann, en réttlátum gefst það, er þeir girnast.

²⁴Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares honom, och vad de rättfärdiga önska, del varder dem givet.

²⁵Þegar vindbylurinn skellur á, er úti um hinn óguðlega, en hinn réttláti stendur á eilífum grundvelli.

²⁵När stormen kommer, är det ute med den ogudaktige; men den rättfärdige är en grundval som evinnerligen består.

²⁶Það sem edik er tönnunum og reykur augunum, það er letinginn þeim, er hann senda.

²⁶Såsom syra för tänderna och såsom rök för ögonen, så är den late för den som har sänt honom åstad.

²⁷Ótti Drottins lengir lífdagana, en æviár óguðlegra verða stytt.

²⁷HERRENS fruktan förlänger livet men de ogudaktigas år varda förkortade.

²⁸Eftirvænting réttlátra endar í gleði, en von óguðlegra verður að engu.

²⁸De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, men de ogudaktigas hopp varder om intet.

²⁹Vegur Drottins er athvarf sakleysisins, en hrun þeim, er aðhafast illt.

²⁹HERRENS vägar äro den ostraffliges värn, men till olycka för ogärningsmännen.

³⁰Hinn réttláti bifast ekki að eilífu, en hinir óguðlegu munu ekki byggja landið.

³⁰Den rättfärdige skall aldrig vackla men de ogudaktiga skola icke förbliva boende i landet.

³¹Munnur hins réttláta framleiðir visku, en fláráð tunga verður upprætt.Varir hins réttláta vita, hvað geðfellt er, en munnur óguðlegra er eintóm flærð.

³¹Den rättfärdiges mun bär vishet såsom frukt, men en vrång tunga bliver utrotad.

³²Varir hins réttláta vita, hvað geðfellt er, en munnur óguðlegra er eintóm flærð.

³²Den rättfärdiges läppar förstå vad välbehagligt är, men de ogudaktigas mun är idel vrånghet.