¹Svikavog er Drottni andstyggð, en full vog yndi hans.

¹Falsk våg är en styggelse för HERREN, men full vikt behagar honom väl.

²Komi hroki, kemur smán, en hjá lítillátum er viska.

²När högfärd kommer, kommer ock smälek, men hos de ödmjuka är vishet.

³Ráðvendni hreinskilinna leiðir þá, en undirferli svikulla tortímir þeim.

³De redligas ostrafflighet vägleder dem, men de trolösas vrånghet är dem till fördärv.

⁴Auðæfi stoða ekki á degi reiðinnar, en réttlæti frelsar frá dauða.

⁴Gods hjälper intet på vredens dag men rättfärdighet räddar från döden.

⁵Réttlæti hins ráðvanda gjörir veg hans sléttan, en hinn óguðlegi fellur um guðleysi sitt.

⁵Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn, men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige.

⁶Réttlæti hinna hreinskilnu frelsar þá, en hinir svikulu ánetjast í eigin græðgi.

⁶De redligas rättfärdighet räddar dem, men de trolösa fångas genom sin egen lystnad.

⁷Þegar óguðlegur maður deyr, verður von hans að engu, og eftirvænting glæpamannanna er að engu orðin.

⁷När en ogudaktig dör, varder hans hopp om intet; ja, ondskans väntan bliver om intet.

⁸Hinn réttláti frelsast úr nauðum, og hinn óguðlegi kemur í hans stað.

⁸Den rättfärdige räddas ur nöden, och den ogudaktige får träda i hans ställe.

⁹Með munninum steypir hinn guðlausi náunga sínum í glötun, en hinir réttlátu frelsast fyrir þekkingu.

⁹Genom sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, men genom sitt förstånd bliva de rättfärdiga räddade.

¹⁰Borgin fagnar yfir gæfu réttlátra, og þegar óguðlegir farast, gjalla gleðiópin.

¹⁰När det går de rättfärdiga väl, fröjdar sig staden, och när de ogudaktiga förgås, råder jubel.

¹¹Borgin hefst fyrir blessun hreinskilinna, en fyrir munn óguðlegra steypist hún.

¹¹Genom de redligas välsignelse varder en stad upphöjd, men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.

¹²Óvitur maður sýnir náunga sínum fyrirlitningu, en hygginn maður þegir.

¹²Den är utan vett, som visar förakt för sin nästa; en man med förstånd tiger stilla.

¹³Sá er gengur um sem rógberi, lýstur upp leyndarmálum, en sá sem er staðfastur í lund, leynir sökinni.

¹³Den som går med förtal, han förråder din hemlighet, den som har ett trofast hjärta döljer vad han får veta.

¹⁴Þar sem engin stjórn er, þar fellur þjóðin, en þar sem margir ráðgjafar eru, fer allt vel.

¹⁴Där ingen rådklokhet finnes kommer folket på fall, där de rådvisa äro många, där går det väl.

¹⁵Hrapallega fer fyrir þeim, er gengur í ábyrgð fyrir annan mann, en sá sem hatar handsöl, er óhultur.

¹⁵En som går i borgen för en annan, honom går det illa, den som skyr att giva handslag, han är trygg.

¹⁶Yndisleg kona hlýtur sæmd, og hinir sterku hljóta auðæfi.

¹⁶En skön kvinna vinner ära, och våldsverkare vinna rikedom.

¹⁷Kærleiksríkur maður gjörir sálu sinni gott, en hinn grimmi kvelur sitt eigið hold.

¹⁷En barmhärtig man gör väl mot sig själv men den grymme misshandlar sitt eget kött.

¹⁸Hinn óguðlegi aflar sér svikuls ávinnings, en sá er réttlæti sáir, sannra launa.

¹⁸Den ogudaktige gör en bedräglig vinst, men den som utsår rättfärdighet får en säker lön.

¹⁹Iðki einhver réttlæti, þá leiðir það til lífs, en ef hann eltir hið illa, leiðir það hann til dauða.

¹⁹Den som står fast i rättfärdighet, han vinner liv, men den som far efter ont drager över sig död.

²⁰Andstyggð fyrir Drottni eru þeir, sem hafa rangsnúið hjarta, en yndi hans þeir, er breyta ráðvandlega.

²⁰En styggelse för HERREN äro de vrånghjärtade, men de vilkas väg är ostrafflig behaga honom väl.

²¹Hér er höndin upp á það: Hinn vondi sleppur ekki óhegndur! en niðjar réttlátra komast undan.

²¹De onda bliva förvisso icke ostraffade, men de rättfärdigas avkomma får gå fri.

²²Eins og gullhringur í svínstrýni, svo er fríð kona, sem enga siðprýði kann.

²²Såsom en gyllene ring i svinets tryne, så är skönhet hos en kvinna som saknar vett.

²³Óskir hinna réttlátu leiða aðeins til góðs, en vonir óguðlegra leiða yfir sig reiðidóm.

²³Vad de rättfärdiga önska får i allo en god fullbordan, men vad de ogudaktiga kunna hoppas är vrede.

²⁴Sumir miðla öðrum mildilega, og eignast æ meira, aðrir halda í meira en rétt er, og verða þó fátækari.

²⁴Den ene utströr och får dock mer, den andre spar över hövan, men bliver allenast fattigare.

²⁵Velgjörðasöm sál mettast ríkulega, og sá sem gefur öðrum að drekka, mun og sjálfur drykk hljóta.

²⁵Den frikostige varder rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.

²⁶Fólkið formælir þeim, sem heldur í kornið, en blessun kemur yfir höfuð þess, er selur það.

²⁶Den som håller inne sin säd, honom förbannar folket, den som lämnar ut sin säd, över hans huvud kommer välsignelse.

²⁷Sá sem leitar góðs, stundar það, sem velþóknanlegt er, en sá sem sækist eftir illu, verður fyrir því.

²⁷Den som vinnlägger sig om vad gott är, han strävar efter nåd, men den son söker vad ont är, över honom kommer ock ont.

²⁸Sá sem treystir á auð sinn, hann fellur, en hinir réttlátu munu grænka eins og laufið.

²⁸Den som förtröstar på sin rikedom, han kommer på fall, men de rättfärdiga skola grönska likasom löv.

²⁹Sá sem kemur ólagi á heimilishag sinn, erfir vind, og afglapinn verður þjónn hins vitra.

²⁹Den som drager olycka över sitt hus, han får vind till arvedel, och den oförnuftige bliver träl åt den som har ett vist hjärta.

³⁰Ávöxtur hins réttláta er lífstré, og hinn vitri hyllir að sér hjörtun.Sjá, hinn réttláti fær endurgjald hér á jörðu, hvað þá hinn óguðlegi og syndarinn?

³⁰Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, och den som är vis, han vinner hjärtan.

³¹Sjá, hinn réttláti fær endurgjald hér á jörðu, hvað þá hinn óguðlegi og syndarinn?

³¹Se, den rättfärdige får sin lön på jorden; huru mycket mer då den ogudaktige och syndaren!