¹Sá sem elskar aga, elskar þekking, en sá sem hatar umvöndun, er heimskur.

¹Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.

²Hinn góði hlýtur velþóknun af Drottni, en hrekkvísan mann fyrirdæmir hann.

²Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.

³Enginn maður nær fótfestu með óguðleika, en rót hinna réttlátu mun eigi bifast.

³Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.

⁴Væn kona er kóróna manns síns, en vond kona er sem rotnun í beinum hans.

⁴En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.

⁵Hugsanir réttlátra stefna að rétti, en ráðagjörðir óguðlegra að svikum.

⁵De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.

⁶Orð óguðlegra brugga banaráð, en munnur hreinskilinna frelsar þá.

⁶De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.

⁷Óguðlegir kollsteypast og eru eigi framar til, en hús réttlátra stendur.

⁷De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.

⁸Manninum verður hrósað eftir vitsmunum hans, en sá sem er rangsnúinn í hjarta, verður fyrirlitinn.

⁸I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.

⁹Betra er að láta lítið yfir sér og hafa þjón en að berast mikið á og hafa ekki ofan í sig.

⁹Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.

¹⁰Hinn réttláti er nærgætinn um þörf skepna sinna, en hjarta óguðlegra er hart.

¹⁰Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.

¹¹Sá sem yrkir land sitt, mettast af brauði, en sá sem sækist eftir hégómlegum hlutum, er óvitur.

¹¹Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.

¹²Hinn óguðlegi ágirnist feng hinna vondu, en rót réttlátra er varanleg.

¹²Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.

¹³Yfirsjón varanna er ill snara, en hinn réttláti bjargast úr nauðum.

¹³Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden

¹⁴Af ávexti munnsins mettast maðurinn gæðum, og það sem hendur hans hafa öðrum gjört, kemur aftur yfir hann.

¹⁴Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.

¹⁵Afglapanum finnst sinn vegur réttur, en vitur maður hlýðir á ráð.

¹⁵Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.

¹⁶Gremja afglapans kemur þegar í ljós, en kænn maður dylur smán sína.

¹⁶Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam

¹⁷Sá sem segir sannleikann hispurslaust, mælir fram það sem rétt er, en falsvotturinn svik.

¹⁷Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.

¹⁸Þvaður sumra manna er sem spjótsstungur, en tunga hinna vitru græðir.

¹⁸Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.

¹⁹Sannmálar varir munu ávallt standast, en lygin tunga aðeins stutta stund.

¹⁹Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.

²⁰Yfir svikum búa þeir, er illt brugga, en gleði valda þeir, er ráða til friðar.

²⁰De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.

²¹Réttlátum manni ber aldrei böl að hendi, en óhamingja hleðst á óguðlega.

²¹Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.

²²Lygavarir eru Drottni andstyggð, en þeir sem sannleik iðka, eru yndi hans.

²²En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.

²³Kænn maður fer dult með þekking sína, en hjarta heimskingjanna fer hátt með flónsku sína.

²³En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.

²⁴Hönd hinna iðnu mun drottna, en hangandi höndin verður vinnuskyld.

²⁴De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.

²⁵Hugsýki beygir manninn, en vingjarnlegt orð gleður hann.

²⁵Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.

²⁶Hinum réttláta vegnar betur en öðrum, en vegur óguðlegra leiðir þá í villu.

²⁶Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.

²⁷Letinginn nær ekki villibráðinni, en iðnin er manninum dýrmætur auður.Á vegi réttlætisins er líf, en glæpaleiðin liggur út í dauðann.

²⁷Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.

²⁸Á vegi réttlætisins er líf, en glæpaleiðin liggur út í dauðann.

²⁸På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.