¹Mjúklegt andsvar stöðvar bræði, en meiðandi orð vekur reiði.

¹Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.

²Af tungu hinna vitru drýpur þekking, en munnur heimskingjanna eys úr sér vitleysu.

²De visas tunga meddelar god kunskap, men dårars mun flödar över av oförnuft.

³Augu Drottins eru alls staðar, vakandi yfir vondum og góðum.

³HERRENS ögon äro överallt; de giva akt på både onda och goda.

⁴Hógværð tungunnar er lífstré, en fals hennar veldur hugarkvöl.

⁴En saktmodig tunga är ett livets träd, men en vrång tunga giver hjärtesår.

⁵Afglapinn smáir aga föður síns, en sá sem tekur umvöndun, verður hygginn.

⁵Den oförnuftige föraktar sin faders tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han varder klok.

⁶Í húsi hins réttláta er mikill auður, en glundroði er í gróðafé hins óguðlega.

⁶Den rättfärdiges hus gömmer stor rikedom, men i de ogudaktigas vinning är olycka.

⁷Varir hinna vitru dreifa út þekkingu, en hjarta heimskingjanna er rangsnúið.

⁷De visas läppar strö ut kunskap, men dårars hjärtan äro icke såsom sig bör.

⁸Fórn óguðlegra er Drottni andstyggð, en bæn hreinskilinna er honum þóknanleg.

⁸De ogudaktigas offer är en styggelse för HERREN, men de redligas bön behagar honom väl.

⁹Vegur hins óguðlega er Drottni andstyggilegur, en þann sem stundar réttlæti, elskar hann.

⁹En styggelse för HERREN är den ogudaktiges väg, men den som far efter rättfärdighet, honom älskar han.

¹⁰Slæm hirting bíður þess, sem yfirgefur rétta leið, sá sem hatar umvöndun, hlýtur að deyja.

¹⁰Svår tuktan drabbar den som övergiver vägen; den som hatar tillrättavisning, han måste dö.

¹¹Dánarheimur og undirdjúpin eru opin fyrir Drottni, hversu miklu fremur hjörtu mannanna barna!

¹¹Dödsriket och avgrunden ligga uppenbara inför HERREN; huru mycket mer då människornas hjärtan!

¹²Spottaranum er ekki vel við, að vandað sé um við hann, til viturra manna fer hann ekki.

¹²Bespottaren finner ej behag i tillrättavisning; till dem som äro visa går han icke.

¹³Glatt hjarta gjörir andlitið hýrlegt, en sé hryggð í hjarta, er hugurinn dapur.

¹³Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust, men vid hjärtesorg är modet brutet.

¹⁴Hjarta hins vitra leitar að þekking, en munnur heimskingjanna gæðir sér á fíflsku.

¹⁴Den förståndiges hjärta söker kunskap, men dårars mun far med oförnuft.

¹⁵Hinn volaði sér aldrei glaðan dag, en sá sem vel liggur á, er sífellt í veislu.

¹⁵Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett gott mod är ett ständigt gästabud.

¹⁶Betra er lítið í ótta Drottins en mikill fjársjóður með áhyggjum.

¹⁶Bättre är något litet med HERRENS fruktan än en stor skatt med oro.

¹⁷Betri er einn skammtur kálmetis með kærleika en alinn uxi með hatri.

¹⁷Bättre är ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat.

¹⁸Bráðlyndur maður vekur deilur, en sá sem seinn er til reiði, stillir þrætu.

¹⁸En snarsticken man uppväcker träta, men en tålmodig man stillar kiv.

¹⁹Vegur letingjans er eins og þyrnigerði, en gata hreinskilinna er brautarvegur.

¹⁹Den lates stig är såsom spärrad av törne, men de redliga hava en banad stig.

²⁰Vitur sonur gleður föður sinn, en heimskur maður fyrirlítur móður sína.

²⁰En vis son gör sin fader glädje, och en dåraktig människa är den som föraktar sin moder.

²¹Óvitrum manni er fíflskan gleði, en skynsamur maður gengur beint áfram.

²¹I oförnuft har den vettlöse sin glädje, men en förståndig man går sin väg rätt fram.

²²Áformin verða að engu, þar sem engin er ráðagerðin, en ef margir leggja á ráðin, fá þau framgang.

²²Där rådplägning fattas varda planerna om intet, men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många.

²³Gleði hlýtur maðurinn af svari munns síns, og hversu fagurt er orð í tíma talað!

²³En man gläder sig, när hans mun kan giva svar; ja, ett ord i sinom tid, det är gott.

²⁴Lífsins vegur liggur upp á við fyrir hinn hyggna, til þess að hann lendi ekki niður í Helju.

²⁴Den förståndige vandrar livets väg uppåt, Då att han undviker dödsriket därnere.

²⁵Drottinn rífur niður hús dramblátra, en setur föst landamerki ekkjunnar.

²⁵Den högmodiges hus rycker HERREN bort, men änkans råmärke låter han stå fast.

²⁶Ill áform eru Drottni andstyggð, en hrein eru vingjarnleg orð.

²⁶För HERREN äro ondskans anslag en styggelse, men milda ord rena.

²⁷Sá kemur ólagi á heimilishag sinn, sem fíkinn er í rangfenginn gróða, en sá sem hatar mútugjafir, mun lifa.

²⁷Den som söker orätt vinning drager olycka över sitt hus, men den som hatar mutor, han får leva.

²⁸Hjarta hins réttláta íhugar, hverju svara skuli, en munnur óguðlegra eys úr sér illsku.

²⁸Den rättfärdiges hjärta betänker vad svaras bör, men de ogudaktigas mun flödar över av onda ord.

²⁹Drottinn er fjarlægur óguðlegum, en bæn réttlátra heyrir hann.

²⁹HERREN är fjärran ifrån de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han.

³⁰Vingjarnlegt augnaráð gleður hjartað, góðar fréttir feita beinin.

³⁰En mild blick gör hjärtat glatt, ett gott budskap giver märg åt benen.

³¹Eyra sem hlýðir á holla umvöndun, mun búa meðal hinna vitru.

³¹Den vilkens öra hör på hälsosam tillrättavisning, han skall få dväljas i de vises krets.

³²Sá sem aga hafnar, fyrirlítur sjálfan sig, en sá sem hlýðir á umvöndun, aflar sér hygginda.Ótti Drottins er ögun til visku, og auðmýkt er undanfari virðingar.

³²Den som ej vill veta av tuktan frågar icke efter sitt liv, men den som hör på tillrättavisning, han förvärvar förstånd.

³³Ótti Drottins er ögun til visku, og auðmýkt er undanfari virðingar.

³³HERRENS fruktan är en tuktan till vishet, och ödmjukhet går före ära.