¹Fyrirætlanir hjartans eru á mannsins valdi, en svar tungunnar kemur frá Drottni.

¹En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.

²Manninum þykja allir sínir vegir hreinir, en Drottinn prófar hugarþelið.

²Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.

³Fel þú Drottni verk þín, þá mun áformum þínum framgengt verða.

³Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.

⁴Allt hefir Drottinn skapað til síns ákveðna marks, svo og guðleysingjann til óheilladagsins.

⁴HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.

⁵Sérhver hrokafullur maður er Drottni andstyggð, hér er höndin upp á það: hann sleppur ekki óhegndur!

⁵En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.

⁶Með elsku og trúfesti er friðþægt fyrir misgjörð, og fyrir ótta Drottins forðast menn hið illa.

⁶Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.

⁷Þegar Drottinn hefir þóknun á breytni einhvers manns, þá sættir hann og óvini hans við hann.

⁷Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.

⁸Betra er lítið með réttu en miklar tekjur með röngu.

⁸Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.

⁹Hjarta mannsins upphugsar veg hans, en Drottinn stýrir gangi hans.

⁹Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.

¹⁰Goðsvar er á vörum konungsins, í dómi mun munni hans ekki skeika.

¹⁰Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.

¹¹Rétt vog og reisla koma frá Drottni, lóðin á vogarskálunum eru hans verk.

¹¹Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.

¹²Að fremja ranglæti er konungum andstyggð, því að hásætið staðfestist fyrir réttlæti.

¹²En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.

¹³Réttlátar varir eru yndi konunga, og þeir elska þann, er talar hreinskilni.

¹³Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.

¹⁴Konungsreiði er sem sendiboði dauðans, en vitur maður sefar hana.

¹⁴Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.

¹⁵Í mildilegu augnaráði konungs er líf, og hylli hans er sem vorregns-ský.

¹⁵När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.

¹⁶Hversu miklu betra er að afla sér visku en gulls og ákjósanlegra að afla sér hygginda en silfurs.

¹⁶Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.

¹⁷Braut hreinskilinna er að forðast illt, að varðveita sálu sína er að gæta breytni sinnar.

¹⁷De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.

¹⁸Drambsemi er undanfari tortímingar, og oflæti veit á fall.

¹⁸Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.

¹⁹Betra er að vera lítillátur með auðmjúkum en að skipta herfangi með dramblátum.

¹⁹Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.

²⁰Sá sem gefur gætur að orðinu, hreppir hamingju, og sæll er sá, sem treystir Drottni.

²⁰Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.

²¹Sá sem er vitur í hjarta, verður hygginn kallaður, og sætleiki varanna eykur fræðslu.

²¹Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.

²²Lífslind er hyggnin þeim, sem hana á, en ögun afglapanna er þeirra eigin flónska.

²²En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.

²³Hjarta spekingsins gjörir munn hans hygginn og eykur fræðsluna á vörum hans.

²³Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.

²⁴Vingjarnleg orð eru hunangsseimur, sæt fyrir sálina, lækning fyrir beinin.

²⁴Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.

²⁵Margur vegurinn virðist greiðfær, en endar þó á helslóðum.

²⁵Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.

²⁶Hungur erfiðismannsins erfiðar með honum, því að munnur hans rekur á eftir honum.

²⁶Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.

²⁷Varmennið grefur óheillagröf, og á vörum hans er sem brennandi eldur.

²⁷Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.

²⁸Vélráður maður kveikir illdeilur, og rógberinn veldur vinaskilnaði.

²⁸En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.

²⁹Ofbeldismaðurinn ginnir náunga sinn og leiðir hann á vondan veg.

²⁹Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.

³⁰Sá sem lokar augunum, upphugsar vélræði, sá sem kreistir saman varirnar, er albúinn til ills.

³⁰Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.

³¹Gráar hærur eru heiðurskóróna, á vegi réttlætis öðlast menn hana.

³¹En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.

³²Sá sem seinn er til reiði, er betri en kappi, og sá sem stjórnar geði sínu, er meiri en sá sem vinnur borgir.Í skikkjufellingum eru teningarnir hristir, en Drottinn ræður, hvað upp kemur.

³²Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.

³³Í skikkjufellingum eru teningarnir hristir, en Drottinn ræður, hvað upp kemur.

³³Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.