¹Betri er þurr brauðbiti með ró en fullt hús af fórnarkjöti með deilum.

¹Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.

²Hygginn þræll verður drottnari yfir spilltum syni, og hann tekur erfðahlut með bræðrunum.

²En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.

³Deiglan er fyrir silfrið og bræðsluofninn fyrir gullið, en Drottinn prófar hjörtun.

³Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.

⁴Illmennið gefur gaum að fláræðis-vörum, lygin hlýðir á glæpa-tungu.

⁴En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.

⁵Sá sem gjörir gys að fátækum, óvirðir þann er skóp hann, og sá sem gleðst yfir ógæfu, sleppur ekki óhegndur.

⁵Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.

⁶Barnabörnin eru kóróna öldunganna, og feðurnir eru heiður barnanna.

⁶De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.

⁷Ekki hæfa heimskum manni stóryrði, hve miklu síður göfgum manni lygavarir.

⁷Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.

⁸Mútan er gimsteinn í augum þess er hana fær, hvert sem maður snýr sér með hana, kemur hann sínu fram.

⁸En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.

⁹Sá sem breiðir yfir bresti, eflir kærleika, en sá sem ýfir upp sök, veldur vinaskilnaði.

⁹Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.

¹⁰Ávítur fá meira á hygginn mann en hundrað högg á heimskingja.

¹⁰En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.

¹¹Uppreisnarmaðurinn hyggur á illt eitt, en grimmur sendiboði mun sendur verða móti honum.

¹¹Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.

¹²Betra er fyrir mann að mæta birnu, sem rænd er húnum sínum, heldur en heimskingja í flónsku hans.

¹²Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.

¹³Sá sem launar gott með illu, frá hans húsi víkur ógæfan eigi.

¹³Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.

¹⁴Þegar deila byrjar, er sem tekin sé úr stífla, lát því af þrætunni, áður en rifrildi hefst.

¹⁴Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.

¹⁵Sá sem sekan sýknar, og sá sem saklausan sakfellir, þeir eru báðir Drottni andstyggð.

¹⁵Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.

¹⁶Hvað stoða peningar í hendi heimskingjans til þess að kaupa speki, þar sem vitið er ekkert?

¹⁶Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.

¹⁷Vinur elskar ætíð og í nauðum er hann sem bróðir.

¹⁷En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.

¹⁸Óvitur maður er sá, er til handsala gengur, sá sem gengur í ábyrgð fyrir náunga sinn.

¹⁸En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.

¹⁹Sá elskar yfirsjón, sem þrætu elskar, sá sem háar gjörir dyr sínar, sækist eftir hruni.

¹⁹Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.

²⁰Rangsnúið hjarta öðlast enga gæfu, og sá sem hefir fláráða tungu, hrapar í ógæfu.

²⁰Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.

²¹Sá sem getur af sér heimskingja, honum verður það til mæðu, og faðir glópsins fagnar ekki.

²¹Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.

²²Glatt hjarta veitir góða heilsubót, en dapurt geð skrælir beinin.

²²Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.

²³Hinn óguðlegi þiggur mútur á laun til þess að beygja leiðir réttvísinnar.

²³Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.

²⁴Hygginn maður hefir viskuna fyrir framan sig, en augu heimskingjans eru úti á heimsenda.

²⁴Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.

²⁵Heimskur sonur er föður sínum til sorgar og þeirri til angurs, er ól hann.

²⁵En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.

²⁶Það eitt að sekta saklausan er ekki gott, en að berja tignarmenni tekur þó út yfir.

²⁶Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.

²⁷Fámálugur maður er hygginn, og geðrór maður er skynsamur.Afglapinn getur jafnvel álitist vitur, ef hann þegir, hygginn, ef hann lokar vörunum.

²⁷Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.

²⁸Afglapinn getur jafnvel álitist vitur, ef hann þegir, hygginn, ef hann lokar vörunum.

²⁸Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.