1Sérlyndur maður fer að sínum munum, hann illskast við öllu, sem hyggilegt er.
1Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.
2Heimskinginn hefir engar mætur á hyggindum, heldur á því að gjöra kunnar hugsanir sínar.
2Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.
3Þar sem hinn óguðlegi kemur, þar kemur og fyrirlitning, og með smáninni kemur skömm.
3Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.
4Djúp vötn eru orð af manns munni, lind viskunnar er sem rennandi lækur.
4Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.
5Það er ekki rétt að draga taum hins óguðlega, að halla rétti hins saklausa í dómi.
5Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.
6Varir heimskingjans valda deilum, og munnur hans kallar á högg.
6Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.
7Munnur heimskingjans verður honum að tjóni, og varir hans eru snara fyrir líf hans.
7Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.
8Orð rógberans eru eins og sælgæti, og þau læsa sig inn í innstu fylgsni hjartans.
8Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
9Sá sem tómlátur er í verki sínu, er skilgetinn bróðir eyðsluseggsins.
9Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.
10Nafn Drottins er sterkur turn, þangað hleypur hinn réttláti og er þar óhultur.
10HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.
11Auður ríks manns er honum öflugt vígi og ókleifur múrveggur í sjálfs hans ímyndun.
11Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.
12Ofmetnaður hjartans er undanfari falls, en auðmýkt er undanfari virðingar.
12Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.
13Svari einhver áður en hann heyrir, þá er honum það flónska og skömm.
13Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.
14Hugrekki mannsins heldur honum uppi í sjúkdómi hans, en dapurt geð, hver fær borið það?
14Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?
15Hjarta hins hyggna aflar sér þekkingar, og eyra hinna vitru leitar þekkingar.
15Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.
16Gjöf sem maður gefur, rýmir til fyrir honum og leiðir hann fram fyrir stórmenni.
16Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.
17Hinn fyrri sýnist hafa á réttu að standa í þrætumáli sínu, en síðan kemur mótpartur hans og rannsakar röksemdir hans.
17Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.
18Hlutkestið gjörir enda á deilum og sker úr milli sterkra.
18Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.
19Erfiðara er að ávinna svikinn bróður en að vinna rammbyggða borg, og deilur slíkra manna eru sem slagbrandar fyrir hallardyrum.
19En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.
20Kviður mannsins mettast af ávexti munns hans, af gróðri varanna mettast hann.
20Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.
21Dauði og líf eru á tungunnar valdi, og sá sem hefir taum á henni, mun eta ávöxt hennar.
21Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.
22Sá sem eignast konu, eignast gersemi, og hlýtur náðargjöf af Drottni.
22Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.
23Hinn fátæki mælir bljúgum bænarorðum, en hinn ríki svarar með hörku.Að vera allra vinur er til tjóns, en til er ástvinur, sem er tryggari en bróðir.
23Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.
24Að vera allra vinur er til tjóns, en til er ástvinur, sem er tryggari en bróðir.
24Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.