¹Betri er fátækur maður, sem framgengur í ráðvendni sinni, heldur en lævís lygari og heimskur að auki.

¹Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.

²Kapp er best með forsjá, og sá sem hraðar sér, misstígur sig.

²Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.

³Flónska mannsins steypir fyrirtækjum hans, en hjarta hans illskast við Drottin.

³En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas

⁴Auður fjölgar vinum, en fátækur maður verður vinum horfinn.

⁴Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.

⁵Falsvottur sleppur ekki óhegndur, og sá sem fer með lygar, kemst ekki undan.

⁵Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.

⁶Margir reyna að koma sér í mjúkinn hjá tignarmanninum, og allir eru vinir þess, sem gjafir gefur.

⁶Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.

⁷Allir bræður hins snauða hata hann, hversu miklu fremur firrast þá vinir hans hann.

⁷Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.

⁸Sá sem aflar sér hygginda, elskar líf sitt, sá sem varðveitir skynsemi, mun gæfu hljóta.

⁸Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka

⁹Falsvottur sleppur ekki óhegndur, og sá sem fer með lygar, tortímist.

⁹Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.

¹⁰Sællífi hæfir eigi heimskum manni, hvað þá þræli að drottna yfir höfðingjum.

¹⁰Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.

¹¹Hyggni mannsins gjörir hann seinan til reiði, og það er honum til frægðar að ganga fram hjá mótgjörðum.

¹¹Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.

¹²Konungsreiði er eins og ljónsöskur, en hylli hans sem dögg á grasi.

¹²En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.

¹³Heimskur sonur er föður sínum sönn óhamingja, og konuþras er sífelldur þakleki.

¹³En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.

¹⁴Hús og auður er arfur frá feðrunum, en skynsöm kona er gjöf frá Drottni.

¹⁴Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.

¹⁵Letin svæfir þungum svefni, og iðjulaus maður mun hungur þola.

¹⁵Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.

¹⁶Sá sem varðveitir boðorðið, varðveitir líf sitt, en sá deyr, sem ekki hefir gát á vegum sínum.

¹⁶Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.

¹⁷Sá lánar Drottni, er líknar fátækum, og hann mun launa honum góðverk hans.

¹⁷Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.

¹⁸Aga þú son þinn, því að enn er von, en farðu eigi svo langt, að þú deyðir hann.

¹⁸Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.

¹⁹Sá sem illa reiðist, verður að greiða sekt, því að ætlir þú að bjarga, gjörir þú illt verra.

¹⁹Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.

²⁰Hlýð þú ráðum og tak umvöndun, til þess að þú verðir vitur eftirleiðis.

²⁰Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.

²¹Mörg eru áformin í mannshjartanu, en ráðsályktun Drottins stendur.

²¹Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.

²²Unun mannsins er kærleiksverk hans, og betri er fátækur maður en lygari.

²²Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.

²³Ótti Drottins leiðir til lífs, þá hvílist maðurinn mettur, verður ekki fyrir neinni ógæfu.

²³HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.

²⁴Latur maður dýfir hendinni ofan í skálina, en ekki nennir hann að bera hana aftur upp að munninum.

²⁴Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.

²⁵Sláir þú spottarann, verður hinn einfaldi hygginn, og sé vandað um við skynsaman mann, lærir hann hyggindi.

²⁵Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.

²⁶Sá sem misþyrmir föður sínum og rekur burt móður sína, slíkur sonur fremur smán og svívirðing.

²⁶Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.

²⁷Hættu, son minn, að hlýða á umvöndun, ef það er til þess eins, að þú brjótir á móti skynsamlegum orðum.

²⁷Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.

²⁸Samviskulaus vottur gjörir gys að réttinum, og munnur óguðlegra gleypir rangindi.Refsidómar eru búnir spotturunum og högg baki heimskingjanna.

²⁸Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.

²⁹Refsidómar eru búnir spotturunum og högg baki heimskingjanna.

²⁹Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.