¹Vínið er spottari, sterkur drykkur glaumsamur, og hver sá, er drukkinn reikar, er óvitur.

¹En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.

²Konungsreiði er eins og ljónsöskur, sá sem egnir hann á móti sér, fyrirgjörir lífi sínu.

²Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.

³Það er manni sómi að halda sér frá þrætu, en hver afglapinn ygglir sig.

³Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.

⁴Letinginn plægir ekki á haustin, fyrir því leitar hann um uppskerutímann og grípur í tómt.

⁴När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.

⁵Ráðin í hjarta mannsins eru sem djúp vötn, og hygginn maður eys þar af.

⁵Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.

⁶Margir menn eru kallaðir kærleiksríkir, en tryggan vin, hver finnur hann?

⁶Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?

⁷Réttlátur maður gengur fram í ráðvendni sinni, sæl eru því börn hans eftir hann.

⁷Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.

⁸Þegar konungur situr á dómstóli, þá skilur hann allt illt úr með augnaráði sínu.

⁸En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.

⁹Hver getur sagt: ,,Ég hefi haldið hjarta mínu hreinu, ég er hreinn af synd?``

⁹Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»?

¹⁰Tvenns konar vog og tvenns konar mál, það er hvort tveggja Drottni andstyggð.

¹⁰Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.

¹¹Sveinninn þekkist þegar á verkum sínum, hvort athafnir hans eru hreinar og einlægar.

¹¹Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.

¹²Eyrað sem heyrir, og augað sem sér, hvort tveggja hefir Drottinn skapað.

¹²Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.

¹³Elskaðu ekki svefninn, svo að þú verðir ekki fátækur, opnaðu augun, þá muntu mettast af brauði.

¹³Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.

¹⁴,,Slæmt! Slæmt!`` segir kaupandinn, en þegar hann gengur burt, hælist hann um.

¹⁴»Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.

¹⁵Til er gull og gnægð af perlum, en hið dýrmætasta þing eru vitrar varir.

¹⁵Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.

¹⁶Tak þú skikkjuna af þeim manni, sem hefir gengið í ábyrgð fyrir ókunnugan, tak veð af þeim manni, sem hefir gengið í ábyrgð fyrir útlendinga.

¹⁶Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.

¹⁷Sætt er svikabrauðið, en eftir á fyllist munnurinn möl.

¹⁷Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.

¹⁸Vel ráðin áform fá framgang, haf því holl ráð, er þú heyr stríð.

¹⁸Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.

¹⁹Sá sem ljóstar upp leyndarmálum, gengur um sem rógberi, haf því engin mök við málugan mann.

¹⁹Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.

²⁰Sá sem formælir föður og móður, á hans lampa slokknar í niðamyrkri.

²⁰Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.

²¹Arfur, sem í upphafi var skjótfenginn, blessast eigi að lokum.

²¹Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.

²²Seg þú ekki: ,,Ég vil endurgjalda illt!`` Bíð þú Drottins, og hann mun hjálpa þér.

²²Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.

²³Tvenns konar vog er Drottni andstyggð, og svikavog er ekki góð.

²³Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.

²⁴Spor mannsins eru ákveðin af Drottni, en maðurinn _ hvernig fær hann skynjað veg sinn?

²⁴Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.

²⁵Það er manninum snara að hrópa í fljótfærni: ,,Helgað!`` og hyggja fyrst að, þegar heitin eru gjörð.

²⁵Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.

²⁶Vitur konungur skilur úr hina óguðlegu og lætur síðan hjólið yfir þá ganga.

²⁶En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.

²⁷Andi mannsins er lampi frá Drottni, sem rannsakar hvern afkima hjartans.

²⁷Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.

²⁸Kærleiki og trúfesti varðveita konunginn, og hann styður hásæti sitt með kærleika.

²⁸Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.

²⁹Krafturinn er ágæti ungra manna, en hærurnar prýði öldunganna.Blóðugar skrámur hreinsa illmennið og högg, sem duglega svíða.

²⁹De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.

³⁰Blóðugar skrámur hreinsa illmennið og högg, sem duglega svíða.

³⁰Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.