¹Hjarta konungsins er eins og vatnslækir í hendi Drottins, hann beygir það til hvers, er honum þóknast.

¹Konungars hjärtan äro i HERRENS hand såsom vattenbäckar: han leder dem varthelst han vill.

²Manninum þykja allir sínir vegir réttir, en Drottinn vegur hjörtun.

²Var man tycker sin väg vara den rätta, men HERREN är den som prövar hjärtan.

³Að iðka réttlæti og rétt er Drottni þóknanlegra en sláturfórn.

³Att öva rättfärdighet och rätt, det är mer värt för HERREN än offer.

⁴Drembileg augu og hrokafullt hjarta eru lampi óguðlegra, _ allt er það synd.

⁴Stolta ögon och högmodigt hjärta -- de ogudaktigas lykta är dem till synd.

⁵Fyrirætlanir iðjumannsins reynast fésamar vel, en öll flasfærni lendir í fjárskorti.

⁵Den idoges omtanke leder allenast till vinning, men all fikenhet allenast till förlust.

⁶Fjársjóðir, sem aflað er með lygatungu, eru sem þjótandi vindblær, snörur dauðans.

⁶De skatter som förvärvas genom falsk tunga, de äro en försvinnande dunst och hasta till döden.

⁷Ofríki hinna óguðlegu dregur þá á eftir sér, því að þeir færast undan að gjöra það, sem rétt er.

⁷De ogudaktigas övervåld bortrycker dem själva, eftersom de icke vilja göra vad rätt är.

⁸Boginn er vegur þess manns, sem synd er hlaðinn, en verk hins hreina eru ráðvandleg.

⁸En oärlig mans väg är idel vrånghet, men en rättskaffens man handla redligt

⁹Betri er vist í horni á húsþaki en sambúð við þrasgjarna konu.

⁹Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.

¹⁰Sál hins óguðlega girnist illt, náungi hans finnur enga miskunn hjá honum.

¹⁰Den ogudaktiges själ har lust till det onda; hans nästa finner ingen barmhärtighet hos honom.

¹¹Sé spottaranum refsað, verður hinn einfaldi hygginn, og sé vitur maður fræddur, lærir hann hyggindi.

¹¹Straffar man bespottaren, så bliver den fåkunnige vis: och undervisar man den vise, så inhämtar han kunskap.

¹²Gætur gefur réttlátur að húsi hins óguðlega, steypir óguðlegum í ógæfu.

¹²Den Rättfärdige giver akt på den ogudaktiges hus, han störtar de ogudaktiga i olycka.

¹³Sá sem byrgir eyrun fyrir kveini hins fátæka, hann mun sjálfur kalla og eigi fá bænheyrslu.

¹³Den som tillsluter sitt öra för den armes rop, han skall själv ropa utan att få svar.

¹⁴Gjöf á laun sefar reiði og múta í barmi ákafa heift.

¹⁴En hemlig gåva stillar vrede och en skänk i lönndom våldsammaste förbittring.

¹⁵Réttlátum manni er gleði að gjöra það, sem rétt er, en illgjörðamönnum er það skelfing.

¹⁵Det är den rättfärdiges glädje att rätt skipa, men det är ogärningsmännens skräck.

¹⁶Sá maður, sem villist af vegi skynseminnar, mun brátt hvílast í söfnuði framliðinna.

¹⁶Den människa som far vilse ifrån förståndets väg, hon hamnar i skuggornas krets.

¹⁷Öreigi verður sá, er sólginn er í skemmtanir, sá sem sólginn er í vín og olíu, verður ekki ríkur.

¹⁷Den som älskar glada dagar varder fattig; den som älskar vin och olja bliver icke rik.

¹⁸Hinn óguðlegi er lausnargjald fyrir hinn réttláta, og svikarinn kemur í stað hinna hreinskilnu.

¹⁸Den ogudaktige varder given såsom lösepenning för den rättfärdige, och den trolöse sättes i de redligas ställe.

¹⁹Betra er að búa í eyðimerkur-landi en með þrasgjarnri og geðillri konu.

¹⁹Bättre är att bo i ett öde land än med en trätgirig och besvärlig kvinna.

²⁰Dýrmætur fjársjóður og olía er í heimkynnum hins vitra, en heimskur maður sólundar því.

²⁰Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning, men en dåraktig människa förslösar sitt gods.

²¹Sá sem ástundar réttlæti og kærleika, hann öðlast líf, réttlæti og heiður.

²¹Den som far efter rättfärdighet och godhet, han finner liv, rättfärdighet och ära.

²²Vitur maður vinnur borg kappanna og rífur niður vígið, sem hún treysti á.

²²En vis man kan storma en stad full av hjältar och bryta ned det fäste som var dess förtröstan.

²³Sá sem varðveitir munn sinn og tungu, hann varðveitir sálu sína frá nauðum.

²³Den som besvarar sin mun och sin tunga han bevarar sitt liv för nöd.

²⁴Sá sem er hrokafullur, dramblátur, hann heitir spottari, sá sem gjörir allt af taumlausum hroka.

²⁴Bespottare må den kallas, som är fräck och övermodig, den som far fram med fräck förmätenhet.

²⁵Óskir letingjans drepa hann, því að hendur hans vilja ekki vinna.

²⁵Den lates begärelse för honom till döden, i det att hans händer icke vilja arbeta.

²⁶Ávallt er letinginn að óska sér, en hinn réttláti gefur og er ekki naumur.

²⁶Den snikne är alltid full av snikenhet; men den rättfärdige giver och spar icke.

²⁷Sláturfórn óguðlegra er Drottni andstyggð, hvað þá, sé hún framborin fyrir óhæfuverk.

²⁷De ogudaktigas offer är en styggelse; mycket mer, när det frambäres i skändligt uppsåt.

²⁸Falsvottur mun tortímast, en maður, sem heyrt hefir, má ávallt tala.

²⁸Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men en man som hör på får allt framgent tala.

²⁹Óguðlegur maður setur upp öruggan svip, en hinn hreinskilni gjörir veg sinn öruggan.

²⁹En ogudaktig man uppträder fräckt; men den redlige vandrar sina vägar ståndaktigt.

³⁰Engin viska er til og engin hyggni, né heldur ráð gegn Drottni.Hesturinn er hafður viðbúinn til orustudagsins, en sigurinn er í hendi Drottins.

³⁰Ingen vishet, intet förstånd, intet råd förmår något mot HERREN.

³¹Hesturinn er hafður viðbúinn til orustudagsins, en sigurinn er í hendi Drottins.

³¹Hästar rustas ut för stridens dag, men från HERREN är det som segern kommer.