¹Gott mannorð er dýrmætara en mikill auður, vinsæld er betri en silfur og gull.

¹Ett gott namn är mer värt än stor rikedom, ett gott anseende är bättre än silver och guld.

²Ríkur og fátækur hittast, Drottinn skóp þá alla saman.

²Rik och fattig få leva jämte varandra; HERREN har gjort dem båda.

³Vitur maður sér ógæfuna og felur sig, en einfeldningarnir halda áfram og fá að kenna á því.

³Den kloke ser faran och söker skydd; men de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.

⁴Laun auðmýktar, ótta Drottins, eru auður, heiður og líf.

⁴Ödmjukhet har sin lön i HERRENS fruktan, i rikedom, ära och liv.

⁵Þyrnar, snörur, eru á vegi hins undirförula, sá sem varðveitir líf sitt, kemur ekki nærri þeim.

⁵Törnen och snaror ligga på den vrånges väg; den som vill bevara sitt liv håller sig fjärran ifrån dem.

⁶Fræð þú sveininn um veginn, sem hann á að halda, og á gamals aldri mun hann ekki af honum víkja.

⁶Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.

⁷Ríkur maður drottnar yfir fátækum, og lánþeginn verður þræll lánsalans.

⁷Den rike råder över de fattiga, och låntagaren bliver långivarens träl.

⁸Sá sem ranglæti sáir, uppsker óhamingju, og sproti heiftar hans verður að engu.

⁸Den som sår vad orätt är, han får skörda fördärv, och hans övermods ris får en ände.

⁹Sá sem er góðgjarn, verður blessaður, því að hann gefur hinum fátæka af brauði sínu.

⁹Den som unnar andra gott, han varder välsignad, ty han giver av sitt bröd åt den arme.

¹⁰Rek þú spottarann burt, þá fer deilan burt, og þá linnir þrætu og smán.

¹⁰Driv ut bespottaren, så upphör trätan, och tvist och smädelse få en ände.

¹¹Drottinn elskar hjartahreinan, konungurinn er vinur þess, sem hefir yndisþokka á vörum sér.

¹¹Den som älskar hjärtats renhet, den vilkens läppar tala ljuvligt, hans vän är konungen.

¹²Augu Drottins varðveita þekkinguna, en orðum svikarans kollvarpar hann.

¹²HERRENS ögon bevara den förståndige; därför omstörtar han den trolöses planer.

¹³Letinginn segir: ,,Ljón er úti fyrir, ég kynni að verða drepinn úti á götunni.``

¹³Den late säger: »Ett lejon är på gatan; därute på torget kunde jag bliva dräpt.»

¹⁴Djúp gröf er munnur léttúðarkvenna, sá sem verður fyrir reiði Drottins, fellur í hana.

¹⁴En trolös kvinnas mun är en djup grop; den som har träffats av HERRENS vrede, han faller däri.

¹⁵Ef fíflska situr föst í hjarta sveinsins, þá mun vöndur agans koma henni burt þaðan.

¹⁵Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.

¹⁶Að kúga fátækan eykur efni hans, að gefa ríkum manni verður til þess eins að gjöra hann snauðan.

¹⁶Den som förtrycker den arme bereder honom vinning men den som giver åt den rike vållar honom allenast förlust. ----

¹⁷Hneig eyra þitt og heyr orð hinna vitru, og snú athygli þinni að kenning minni,

¹⁷Böj ditt öra härtill, och hör de vises ord, och lägg mina lärdomar på hjärtat.

¹⁸því að það er fagurt, ef þú geymir þau í brjósti þér, ef þau eru öll til taks á vörum þínum.

¹⁸Ty det bliver dig ljuvligt, om du bevarar dem i ditt innersta; må de alla ligga redo på dina läppar.

¹⁹Til þess að traust þitt sé á Drottni, fræði ég þig í dag, já þig.

¹⁹För att du skall sätta din förtröstan till HERREN, undervisar jag i dag just dig.

²⁰Vissulega skrifa ég kjarnyrði handa þér, með heilræðum og fræðslu,

²⁰Ja, redan förut har jag ju skrivit regler för dig och meddelat dig råd och insikt,

²¹til þess að ég kunngjöri þér sannleika, áreiðanleg orð, svo að þú flytjir þeim áreiðanleg orð, er senda þig.

²¹för att lära dig tillförlitliga sanningsord, så att du rätt kan svara den som har sänt dig åstad.

²²Ræn eigi hinn lítilmótlega, af því að hann er lítilmótlegur, og knosa eigi hinn volaða í borgarhliðinu,

²²Plundra icke den arme, därför att han är arm, och förtrampa icke den fattige porten.

²³því að Drottinn mun flytja mál þeirra og ræna þá lífinu, er þá ræna.

²³Ty HERREN skall utföra deras sak, och dem som röva från dem skall han beröva livet.

²⁴Legg eigi lag þitt við reiðigjarnan mann og haf eigi umgengni við fauta,

²⁴Giv dig icke i sällskap med den som lätt vredgas eller i lag med en snarsticken man,

²⁵til þess að þú venjist eigi á háttsemi hans og sækir snöru fyrir líf þitt.

²⁵på det att du icke må lära dig hans vägar och bereda en snara för ditt liv.

²⁶Ver þú ekki meðal þeirra, er ganga til handsala, meðal þeirra, er ganga í ábyrgð fyrir skuldum,

²⁶Var icke en av dem som giva handslag, en av dem som gå i borgen för lån.

²⁷því þegar þú ekkert hefir að borga með, viltu þá láta taka sængina undan þér?

²⁷Icke vill du att man skall taga ifrån dig sängen där du ligger, om du icke har något att betala med?

²⁸Fær þú eigi úr stað hin fornu landamerki, þau er feður þínir hafa sett.Sjáir þú mann vel færan í verki sínu, hann getur boðið konungum þjónustu sína, eigi mun hann bjóða sig ótignum mönnum.

²⁸Flytta icke ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder hava satt upp.

²⁹Sjáir þú mann vel færan í verki sínu, hann getur boðið konungum þjónustu sína, eigi mun hann bjóða sig ótignum mönnum.

²⁹Ser du en man som är väl förfaren i sin syssla, hans plats är att tjäna konungar; icke må han tjäna ringa män.