¹Þegar þú situr til borðs með valdsherra, þá gæt þess vel, hvern þú hefir fyrir framan þig,

¹När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig,

²og set þér hníf á barka, ef þú ert matmaður.

²och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig.

³Lát þig ekki langa í kræsingar hans, því að þær eru svikul fæða.

³Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost.

⁴Streist þú ekki við að verða ríkur, hættu að verja viti þínu til þess.

⁴Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap.

⁵Hvort skulu augu þín hvarfla til auðsins, sem er svo stopull? Því að sannlega gjörir hann sér vængi eins og örn, sem flýgur til himins.

⁵Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen.

⁶Et eigi brauð hjá nískum manni og lát þig ekki langa í kræsingar hans,

⁶Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter;

⁷því að hann er eins og maður, sem reiknar með sjálfum sér. ,,Et og drekk!`` segir hann við þig, en hjarta hans er eigi með þér.

⁷ty han förfar efter sina själviska beräkningar. »Ät och drick» kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig.

⁸Bitanum, sem þú hefir etið, verður þú að æla upp aftur, og blíðmælum þínum hefir þú á glæ kastað.

⁸Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt.

⁹Tala þú eigi fyrir eyrum heimskingjans, því að hann fyrirlítur hyggindi ræðu þinnar.

⁹Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger.

¹⁰Fær þú eigi úr stað landamerki ekkjunnar og gakk þú eigi inn á akra munaðarleysingjanna,

¹⁰Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar.

¹¹því að lausnari þeirra er sterkur _ hann mun flytja mál þeirra gegn þér.

¹¹Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig.

¹²Snú þú hjarta þínu að umvöndun og eyrum þínum að vísdómsorðum.

¹²Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap.

¹³Spara eigi aga við sveininn, því ekki deyr hann, þótt þú sláir hann með vendinum.

¹³Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;

¹⁴Þú slær hann að sönnu með vendinum, en þú frelsar líf hans frá Helju.

¹⁴ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket.

¹⁵Son minn, þegar hjarta þitt verður viturt, þá gleðst ég líka í hjarta mínu,

¹⁵Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta;

¹⁶og nýru mín fagna, er varir þínar mæla það sem rétt er.

¹⁶ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är.

¹⁷Lát eigi hjarta þitt öfunda syndara, heldur ástunda guðsótta á degi hverjum,

¹⁷Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt.

¹⁸því að vissulega er enn framtíð fyrir hendi, og von þín mun eigi að engu verða.

¹⁸Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.

¹⁹Heyr þú, son minn, og ver vitur og stýr hjarta þínu rétta leið.

¹⁹Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar.

²⁰Ver þú ekki með drykkjurútum, með þeim, sem hvoma í sig kjöt,

²⁰Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.

²¹því að drykkjurútar og mathákar verða snauðir, og svefnmók klæðir í tötra.

²¹Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.

²²Hlýð þú föður þínum, sem hefir getið þig, og fyrirlít ekki móður þína, þótt hún sé orðin gömul.

²²Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.

²³Kaup þú sannleika, og sel hann ekki, visku, aga og hyggindi.

²³Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd.

²⁴Faðir réttláts manns fagnar, og sá sem gat vitran son, gleðst af honum.

²⁴Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom.

²⁵Gleðjist faðir þinn og móðir þín og fagni hún, sem fæddi þig.

²⁵Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.

²⁶Son minn, gef mér hjarta þitt, og lát vegu mína vera þér geðfellda.

²⁶Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon.

²⁷Því að skækja er djúp gröf og léttúðardrós þröngur pyttur.

²⁷Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn.

²⁸Já, hún liggur í leyni eins og ræningi og fjölgar hinum ótrúu meðal mannanna.

²⁸Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna.

²⁹Hver æjar? hver veinar? hver á í deilum? hver kvartar? hver fær sár að þarflausu? hver rauð augu?

²⁹Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel?

³⁰Þeir sem sitja við vín fram á nætur, þeir sem koma saman til að bergja á krydduðum drykkjum.

³⁰Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker.

³¹Horf þú ekki á vínið, hve rautt það er, hversu það glóir í bikarnum og rennur ljúflega niður.

³¹Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned.

³²Að síðustu bítur það sem höggormur og spýtir eitri sem naðra.

³²På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift.

³³Augu þín munu sjá kynlega hluti, og hjarta þitt mun mæla fláræði.

³³Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting.

³⁴Og þú munt vera eins og sá, sem liggur úti í miðju hafi, já, eins og sá, er liggur efst uppi á siglutré.,,Þeir hafa slegið mig, ég kenndi ekkert til, þeir hafa barið mig, ég varð þess ekki var. Hvenær mun ég vakna? Ég vil meira vín!``

³⁴Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast:

³⁵,,Þeir hafa slegið mig, ég kenndi ekkert til, þeir hafa barið mig, ég varð þess ekki var. Hvenær mun ég vakna? Ég vil meira vín!``

³⁵»De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?»