¹Öfunda ekki vonda menn og lát þig ekki langa til að vera með þeim,

¹Avundas icke onda människor, och hav ingen lust till att vara med dem.

²því að hjarta þeirra býr yfir ofríkisverkum, og varir þeirra mæla ógæfu.

²Ty på övervåld tänka deras hjärtan, och deras läppar tala olycka.

³Fyrir speki verður hús reist, og fyrir hyggni verður það staðfast,

³Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt.

⁴fyrir þekking fyllast forðabúrin alls konar dýrum og yndislegum fjármunum.

⁴Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt är.

⁵Vitur maður er betri en sterkur og fróður maður betri en aflmikill,

⁵En vis man är stark, och en man med förstånd är väldig i kraft.

⁶því að holl ráð skalt þú hafa, er þú heyr stríð, og þar sem margir ráðgjafar eru, fer allt vel.

⁶Ja, med rådklokhet skall man föra krig, och där de rådvisa äro många, där går det väl.

⁷Viskan er afglapanum ofviða, í borgarhliðinu lýkur hann ekki upp munni sínum.

⁷Sällsynt korall är visheten för den oförnuftige, i porten kan han icke upplåta sin mun.

⁸Þann sem leggur stund á að gjöra illt, kalla menn varmenni.

⁸Den som tänker ut onda anslag, honom må man kalla en ränksmidare.

⁹Syndin er fíflslegt fyrirtæki, og spottarinn er mönnum andstyggð.

⁹Ett oförnuftigt påfund är synden, och bespottaren är en styggelse för människor.

¹⁰Látir þú hugfallast á neyðarinnar degi, þá er máttur þinn lítill.

¹⁰Låter du modet falla, när nöd kommer på, så saknar du nödig kraft.

¹¹Frelsaðu þá, sem leiddir eru fram til lífláts, og þyrm þeim, sem ganga skjögrandi að höggstokknum.

¹¹Rädda dem som släpas till döden, och bistå dem som stappla till avrättsplatsen.

¹²Segir þú: ,,Vér vissum það eigi,`` _ sá sem vegur hjörtun, hann verður sannarlega var við það, og sá sem vakir yfir sálu þinni, hann veit það og mun gjalda manninum eftir verkum hans.

¹²Om du säger: »Se, vi visste det icke», så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det, och om ej han som har akt på din själ vet det. Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.

¹³Et þú hunang, son minn, því að það er gott, og hunangsseimur er gómi þínum sætur.

¹³Ät honung, min son, ty det är gott, och självrunnen honung är söt för din mun.

¹⁴Nem á sama hátt speki fyrir sálu þína, finnir þú hana, er framtíð fyrir hendi, og von þín mun eigi að engu verða.

¹⁴Lik sådan må du räkna visheten för din själ. Om du finner henne, så har du en framtid, och ditt hopp varder då icke om intet.

¹⁵Sit eigi, þú hinn óguðlegi, um bústað hins réttláta og eyðilegg ekki heimkynni hans,

¹⁵Lura icke, du ogudaktige, på den rättfärdiges boning, öva intet våld mot hans vilostad.

¹⁶því að sjö sinnum fellur hinn réttláti og stendur aftur upp, en óguðlegir steypast í ógæfu.

¹⁶Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända olyckan.

¹⁷Gleð þig eigi yfir falli óvinar þíns, og hjarta þitt fagni eigi yfir því að hann steypist,

¹⁷Gläd dig icke, när din fiende faller, och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända,

¹⁸svo að Drottinn sjái það ekki og honum mislíki, og hann snúi reiði sinni frá honum til þín.

¹⁸på det att HERREN ej må se det med misshag och flytta sin vrede ifrån honom.

¹⁹Reiðst ekki vegna illgjörðamanna, öfunda eigi óguðlega,

¹⁹Harmas icke över de onda, avundas icke de ogudaktiga.

²⁰því að vondur maður á enga framtíð fyrir höndum, á lampa óguðlegra slokknar.

²⁰Ty den som är ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut.

²¹Son minn, óttastu Drottin og konunginn, samlaga þig ekki óróaseggjum,

²¹Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsmän.

²²því að ógæfa þeirra ríður að þegar minnst varir, og ófarir beggja _ hver veit um þær?

²²Ty plötsligt skall ofärd komma över dem, och vem vet när deras år få en olycklig ände? ----

²³Þessir orðskviðir eru líka eftir spekinga. Hlutdrægni í dómi er ljót.

²³Dessa ord äro ock av visa män. Att hava anseende till personen, när man dömer, är icke tillbörligt.

²⁴Þeim sem segir við hinn seka: ,,Þú hefir rétt fyrir þér!`` honum formæla menn, honum bölvar fólk.

²⁴Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd.

²⁵En þeim sem hegna eins og ber, mun vel vegna, yfir þá kemur ríkuleg blessun.

²⁵Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.

²⁶Sá kyssir á varirnar, sem veitir rétt svör.

²⁶En kyss på läpparna är det, när någon giver ett rätt svar.

²⁷Annastu verk þitt utan húss og ljúk því á akrinum, síðan getur þú byggt hús þitt.

²⁷Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo.

²⁸Vertu eigi vottur gegn náunga þínum að ástæðulausu, eða mundir þú vilja svíkja með vörum þínum?

²⁸Bär icke vittnesbörd mot din nästa utan sak; icke vill du bedraga med dina läppar?

²⁹Seg þú ekki: ,,Eins og hann gjörði mér, eins ætla ég honum að gjöra, ég ætla að endurgjalda manninum eftir verkum hans!``

²⁹Säg icke: »Såsom han gjorde mot mig vill jag göra mot honom, jag vill vedergälla mannen efter hans gärningar.»

³⁰Mér varð gengið fram hjá akri letingja nokkurs og fram hjá víngarði óviturs manns.

³⁰Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård.

³¹Og sjá, hann var allur vaxinn klungrum, hann var alþakinn netlum, og steingarðurinn umhverfis hann var hruninn.

³¹Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven.

³²En ég varð þess var, veitti því athygli, sá það og lét mér það að kenningu verða:

³²Och jag betraktade det och aktade därpå, jag såg det och tog varning därav.

³³Sofa ögn enn, blunda ögn enn, leggja saman hendurnar ögn enn til að hvílast,þá kemur fátæktin yfir þig eins og ræningi og skorturinn eins og vopnaður maður.

³³Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,

³⁴þá kemur fátæktin yfir þig eins og ræningi og skorturinn eins og vopnaður maður.

³⁴så skall fattigdomen komma farande över dig, och armodet såsom en väpnad man.